Oak Hill Ranch

Mina röda benlindor har kommit, och det har vintern också. Mamma sa att "hästen ska nog vara tomte" när jag packade upp benlindorna. Då gav jag henne en sur blick och fortsatte.
Jag tror att jag ska klippa av två utav lindorna en meter eller så, så blir de kanske mer lagom till frambenen! Det blir så hiskeligt tjockt annars.

Well idag skulle jag ta bussen till stallet, men den kom aldrig. Sur som en citron började jag cykla istället, och trots att jag hatar att cykla lyckades jag ta mig till stallet utan att döda någon på vägen. Liona vilade i söndags och igår, så hon var pigg som en lärka och ivrig att komma ut. Lyckades knäppa några dåliga bilder i solnedgången innan jag gav mig iväg. Solnedgången ja, klockan var halv tre, och solen höll på att gå ner! Jag vet inte om jag gillar vintern...

Travade till förbjudna vägen, men vågade inte galoppera mer än i en liten uppförsbacke som såg torr och fin ut. Liona tyckte det var kalaskul och ville öka, men hon fick vackert bryta av till trav och jag fick hjärtat i halsgropen varje gång jag trodde att vi red över en isfläck. När jag sedan red förbi Ingemars gård kikade jag på våran reflektion i fönsterrutorna, och hoppsan! Reflextäcket hade lossnat från vänster sida av sadeln och hängde helt och håller på höger sida! Man hade ju förväntat sig en reaktion från hästen, men icke. Hon traskade så fint och reagerade inte ens när det gled av!

Vi gjorde massor av öppnor och slutor över vägen medans vi red. Hon kan verkligen när hon vill, Liona. Hon kan ju i princip trava rakt i sidled! Sidepass i trav, finns det!? Imorgon ska jag och björnen förhoppningsvis till ridhuset och galoppera bort lite energi.