Sadelfunderingar

Jag och Rebecca är sugna på att köpa en sadel, eventuellt ihop.
Men jag vet inte vad för sadel!
Nu snackar vi engelska sadlar, alltså.

Hopp, dressyr eller allround? Om det blir någon form av tävling, så blir det i dressyr. Men vi hoppar ju också, dock bara för skojs skull. Dessutom, om vi köper en ren hoppsadel kan man ju använda den om man mot förmodan skulle rida Hunter någon gång. Men allra mest lockar nog en dressyrsadel, men djup stits! Det går väl att skutta över små fjanthinder med den? Jag hoppar ju för tusan i Westernsadel nu!

Nån sadelexpert som kan tipsa? Finns ju massor av billiga på nätet, men då är det ju samma problem som alltid; Tänk om den inte passar? Enligt min erfarenhet är det svårare att tillpassa en engelsk sadel än en westernsadel. Men jag har kanske fel!
Det är ju verkligen en djungel det här.
En snårig, farofylld djungel...

Det snötäckta fältet flyger förbi under oss med blixtrande hastiget. Andetag från starka lungor, dundret från hovar mot marker. Alltför snart kommer slutet, staketet, och vi faller in i en luftig galopp på en volt, för att sedan sätta av ner mot andra sidan, i samma hisnande tempo.

Underbart är ordet. Idag hittade Liona verkligen en extra växel! Hon fick gå i maxfart, och den utsträckningen gjorde nog susen för hennes bakben och rygg. Robert säger att hon behöver sträcka ut, och det fick hon bannemig göra idag! Farttårar rann längs mina kinder hela ridturen kändes det som, och vilken energi hon har! När hon verkligen ligger i, men ändå lyssnar och är mjuk i munnen, då känns hon som en krigshäst att sitta på! Clara vet var jag snackar om ;) Den energin, den glädjen, den KRAFTEN! Magiskt.

Jag finner inte ord som kan beskriva vad den där gula hästen betyder för mig. Hon gav mig nära på en hjärtattack idag när hon rullade fast i boxen, IGEN. Om någonting händer henne, då vet jag inte vad jag gör... Hon betyder så mycket, betyder allt.

Mitt hjärta.

Vitt, Vitt, Vitt!

Idag vaknade jag på Oak Hill, gick ut och fodrade hästarna medans resten av familjen låg och sov, mockade i Lionas box och njöt av lugnet och tystnaden. Det är helt och håller underbart! Hästarnas småhungriga gnäggningar, katterna som kommer och stryker sig runt benen, och solen som långsamt klättrar över trädtopparna.

Som synes på bilderna blev det en hel del bus på fältet idag. Snön ligger tjock i Loo, (well, kanske inte nu längre eftersom det regnar,..) så jag passade på att rida Liona ordentligt! Vi for omkring som dårar, och sedan var det Lenas tur att göra samma sak.
Liona var sååå nöjd och glad efter att ha fått bralla av sig lite! Jag tog även ut Ajax på fältet lite och longerade honom. Jag tror att han saknar Malin Källgren,. det var ett tag sedan han fick göra någonting vettigt nu. Fast nu får han i alla fall tillsammans med våra hästar igen, vilket känns bra. Han blir mer en i gänget nu, mer som våran häst igen.

Jag och Lena planerar att åka till ett ridhus snart och rida ordentligt. Det kan behövas! Liona känns förvisso utvilad och fräsch, men också sorgligt otränad och har fått tillbaka sin jag-gör-vad-jag-vill attityd. Det ska det bli ändring på! Det blir storsatsning detta året på tävlingbanorna, eftersom 2011 blir ett viloår, med ett litet föl istället!

Förresten har jag hittat en showsadel som jag vill ha. Ingen som kan skänka mig 40.000,-? Inte? Synd...

minus, till slut.

Nu går det äntligen att rida igen!

Fältet är fruset, kramsnön har blivit pudersnö, och det är KALLT!
Så nu är det bara att brodda tassarna och rida på åkern. Underbart är ordet.
Jag har haft sådan ridabstinens så det är inte klokt, men nu äntligen är det över. Även om jag inte har njutit av vintervilan som Liona fått, tror jag ändå det gjorde henne gott. Hon känns fräsch, utvilad och peppad på arbete nu. Så det är bara att ta på sig alla kläder man äger och har och ge sig ut i minusgraderna.

Men det är inte bara solsken, såklart. Säg när det är det? Den jäkla nordsvensken, Katja, rymmer vareviga dag, trots att staketet är helt, strömmen på och vi har till och med satt upp en extra bräda där hon tog sig ut senast. Nu får det vara bra. Vad gör man? Hon kan inte stå på box häller, eftersom hon sparkar i boxdörren nätterna igenom. Vi behöver fixa superström till hagarna! Problemet är ju bara att det är svårt att få till det när det är snö och frost på tråden.

Nu är det snart jul! En jul som vi ska fira på Oak Hill Ranch, tillsammans med familj, hästar, katter och alla andra djur som far omkring på gården. Jag hoppas på att få en underbar julaftonsmorgon-ritt på fältet i soluppgången. Kanske ligger den en showsadel under granen i år, eller varför inte ett par nya boots...

GOD JUL!

Vinterväder och abstinens

Shit vad tiden går fort! Idag är det redan den 15 december, min födelsedag!
Känns som det var för bara några månader sedan jag fyllde år senast..
Om 9 dagar är det Julafton. (Nu blev du lite stressad, va? ;))

Vädret kunde ju firat mig bättre. Det är snöblandat regn här nere i Western Götaland. Jag hade planer på att rida Liona, ordentligt för första gången på säkert tre veckor. Men icke. Paddocken är frusen, med kramsnö ovanpå. Jag vet inte om jag ska brodda henne och rida lite där ändå, och se om vi kan överleva snöstyltor, men eftersom det är fruset under blir det ju knasigt med broddarna, det blir fel vinkel på hoven (har bara två hål) och det är redan knaggligt som det är.

Alternativ nummer två är fältet. Men där är det inte fruset. Om jag broddar henne och rider där kommer jag slita sönder hela fältet, och har jag inte broddar vet jag inte om jag kan ta mig dit. Asfalten är SJUKT hal. Och risken att rida sönder fältet finns fortfarande kvar.

Rida ut är inte ens att tänka på.

Så det verkar som det får bli en gosstund i stallgången innan jag åker hem igen. Vi har sagt att varje gång vi saknar ett ridhus ska man lägga en krona i en spargris. Idag är jag beredd att skänka en hundring till ridhuset! Jag har inte 'ridit' på flera veckor, bara kunnat skritta runt lite pga vädret. Det är så trist så jag vet inte vad. Jag har ridabstinens! :(