Det snötäckta fältet flyger förbi under oss med blixtrande hastiget. Andetag från starka lungor, dundret från hovar mot marker. Alltför snart kommer slutet, staketet, och vi faller in i en luftig galopp på en volt, för att sedan sätta av ner mot andra sidan, i samma hisnande tempo.
Underbart är ordet. Idag hittade Liona verkligen en extra växel! Hon fick gå i maxfart, och den utsträckningen gjorde nog susen för hennes bakben och rygg. Robert säger att hon behöver sträcka ut, och det fick hon bannemig göra idag! Farttårar rann längs mina kinder hela ridturen kändes det som, och vilken energi hon har! När hon verkligen ligger i, men ändå lyssnar och är mjuk i munnen, då känns hon som en krigshäst att sitta på! Clara vet var jag snackar om ;) Den energin, den glädjen, den KRAFTEN! Magiskt.
Jag finner inte ord som kan beskriva vad den där gula hästen betyder för mig. Hon gav mig nära på en hjärtattack idag när hon rullade fast i boxen, IGEN. Om någonting händer henne, då vet jag inte vad jag gör... Hon betyder så mycket, betyder allt.
Mitt hjärta.
måndag 28 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar