13/7

Nu händer det grejer på gården! 4 ton hö huserar numera på logen, och 12 rundbalar väntar bakom knuten. Det känns härligt att för första gången ha tagit och få använda sitt eget hö!

Idag, onsdag, händer någonting alldeles speciellt. Inte nog med att vi är på förstasidan i lokaltidningen, vi ska även hämta gårdens nyaste häst, Cody O'lenas Snap! Snap är Kennet och Marias (Malin och Lenas föräldrar) häst, och har just nu ett föl vid sidan. Hon ska idag få åka direkt till hingsten Tejons Nifty Pine för att bli betäckt. Snap är ett 8årigt quartersto som ska få lära Kennet och Maria att rida, samt ge Malin och Lena ett vackert föl nästa sommar. Hon är "kosseavlad", vilket även Tejons är, så vi hoppas på att få en vacker quarterhingst med massor av cowsense!

------------------------------

Vi kommer att anordna en westerndag på gården! Intresset för western växer snabbt, och för att ge folk en inblick i westernridningens värld anordnar vi "Öppen Gård" för alla som är intresserade. Läs mer på www.oakhillranch.se eller www.alingsaswesternriders.se

I helgen var vi på årets första tävling! WRCb's arrangemang i Munkedal. Tiny var med och gjorde tävlingsdebut på ett strålande sätt. Hon fick en mjukstart på tävlandet med att Lena ledde henne runt trailbanan (det var lite för spännande med allt runt omkring.) Sedan kom hon 3a i Western Riding efter en kanonritt, och sist men inte minst ytterligare en rosett efter Reining, där Lena och Tiny gjorde några fina volter i trav och sedan tackade för sig, eftersom Tiny var alldeles för trött.

För Malin och Liona gick det också bra. En tredjeplats i Western Horsemanship och 2a i Western Pleasure. Tyvärr spann Malin 5 varv, istället för 4 i reiningen och fick en vit tröstrosett som plåster på såren. Nästa gång kommer hon nog räkna mer noga...

Till helgen ska vi börja sätta sommarhagar. Nu drar det snart igång med bete och annat skoh som hör den ljusare årstiden till!

Kyllemos Eros

Det är med stolthet vi presenterar nyaste tillskottet till Oak Hill Ranch, en shetlandsponny som tillsammans med Ajax ska få lära barn att rida till våren; Hingsten Kyllemos Eros!

Eros ägare har beslutat att han ska få sluta som avelshingst, och komma till oss för att (antagligen) bli valack och få en ny uppgift i livet. Han är inkörd, och ska under vinter-våren ridas till och tränas.

Om du är nyfiken på Eros' stam, premieringspoäng och vill se bilder, så surfa in på www.honsetorps.se och klicka sedan på hästar-(klicka på bilden-)hingst.

När Eros kommer hem till oss är ännu inte bestämt. Väglaget måste bli bättre först, så det kanske dröjer några veckor.

-Malin

Ny blogg.

Hej allihopa!
Lena har ni uttryckt att denna bloggen blev alldeles för personlig, eftersom det bara var jag (Malin) som bloggade, och då mest om Liona eftersom det är henne jag rider för det mesta. Och det kan man ju hålla med om. Jag ber ödmjukast om ursäkt, Lena ;)

Så därför låter jag denna bloggen få vara en blogg åt Oak Hill Ranch, och fortsätter att skriva mer personligt och Lionifierat på http://www.stormlilja.blogspot.com , Välkommen dit!

15 Januari

Det är med skräckblandad förtjusning jag ger mig iväg. Galoppen förlorar snart sin tretaktighet, och det går så fort att ett dovt dunder är allt som hörs från hovarna som trummar mot den snötäckta marken, blandat med min hästs djupa andhämtningar. Jag har tyglarna i höger hand, och den vänstra om hornet; min livlina ifall ett bocksprång skulle spränga fram. Men vi når slutet på fältet utan missöden, och faller in i en något långsammare galopp på en stor volt där vi rider några varv, innan det är dags igen...

Även om det är underbart att rida i snön, så börjar jag faktsikt bli trött på den. Så fort man råkar spilla lite vatten i stallången blir det förädanade isfläckar, och vattnet i tunnorna i hagen är en solid klump. Men, det är ju trots allt skönt att slippa leran, även om jag längtar efter den tid då mina kinder är röda av värme, inte av bitande kyla. En tid då man inte behöver 5 lager kläder för att kunna gå ut genom dörren. På med ett par skor bara, så är du klar!

Liona var väldigt otålig idag innan vi skulle ut och rida. Hon skrapade i marken så jag trodde skorna skulle trilla av, så jag fick nog och band upp ett framben med ett rep till hornet. Jag vet egentligen inte om det är så man gör för att få stop på det beteendet, men det var ett tips jag fick i USA i alla fall, och det verkar fungera. Givetvis far hon inte illa av det, men det är ju inte häller vidare bekvämt att stå med ett ben i luften hela tiden. Tyvärr kan man ju inte binda upp benet om hon inte har sadel på sig, så innan det åker på är det det vanliga "Quit!" som inte ger någon effekt.

Det känns som att vi börjar komma igång igen. Under vintern och hösten har jag slappat så mycket med Liona, mest busridit och låtit henne komma undan med saker. Jag har till exempel märkt att hon inte lyssnar lika fort på sidförande skänkel. Jag har inte flyttat mycket på henne alls, och därför ignorerar hon skänkeln och fortsätter åt samma håll. Ajja Bajja på mig! Men det har blivit ändring nu. Jag har börjar rida henne på stången igen, istället för Kimblewick-bettet (Sorry Robert, jag vet: "Train them as you show them!") Det är ändå svårare att träna på ett fält med 40cm snö. Det är knöligt och lite bökigt, så vi får göra så gott vi kan och förbereda oss inför att börja träna på allvar när det blir barmark igen. Jag längtar efter att kunna åka till ridhus!

I förrgår fick jag hem ett nytt lasso som jag köpt från Malin "Roping-Malin" Andersson. Det känns jättebra, men svårare än mitt gamla att kasta med. Shit vad trött man blir i axeln fort! Men jag ska träna hårt även med det i vår och bli säkrare på ropingen. Inte för att jag ska tävla roping, men jag vill rida mycket ranch trail och det är ju alltid coolt att kunna träffa dummyn. Då får man applåder! ;)

Tiny är också snart i kondition igen, och vi laddar för fullt inför tävlingssäsongen 2010! Det kommer bli ett grymt år. Året då det händer.

-Malin

Halvhelg på Oak Hill

Vilken helg det varit! Eller... "halvhelg", eftersom vi bara var där ute från Fredag till Lördag eftermiddag. Men skoj har vi haft det! Vi har kört fyrhjuling (pappas leksak är en bra leksak), ridit i mörkret på ängen, burit 7 vattenhinkar från källaren, och insett hur sjukt jobbigt det är, så idag använde vi tidigare nämnd leksak för att köra vatten, mycket smidigare. Idag red vi i ekhagen, jag, Joanna och Lena. Liona var tokglad och tog alla tillfällen hon kunde till att bocka och bralla lite. Vi kände oss nog alla som 9-åringar på busiga B-ponnyer när vi for fram i snön bland ekar och vita buskar. Jag och Liona försökte ta oss igenom ett buskage på ett ställe. "Det går säkert!" tänkte jag, och Liona klampade troget på. Dålig idé. Vi såg ut som snögubbar båda två, och stor gren fick sätta livet till när den fastnade i min jacka och drogs av...

Vi planerar för fullt inför våren och sommaren, med massor av aktiviteter och tävlingar! Knatteridningen ska dra igång, men innan dess behöver vi en till ponny och sadlar till dessa små. Vi har eventuellt en shettis på gång, men jag vill inte säga någonting innan det är bestämt! Vi ska bygga en dummy och börja träna roping, ha världens grillfest, kanske fixa en rundkorall, köpa bommar, bygga en grind till paddocken, rida tills vi får skavsår där bak och NJUTA av att det inte längre står 'minus' på termometern. Okej, snön är underbar som den är nu och det är SÅ kul att rida på fältet när snön yr runt hovarna, men jag föredrar keps och t-shirt framför termobyxor och mössa.

-Malin

Fölfunderingar

Nu har jag tagit mig en funderare, pratat med Lena och kommit fram till att Lionas betäckning får vänta. Det känns lite hastat, som alltid med oss :P Dessutom vill jag verkligen tävla denna säsongen, och tävla mycket! För en gångs skull kommer jag och Lena inte att dela häst, utan kunna rida själva!! Det får jag ju inte missa.

Så fölet får vänta. Det gör ju ingen skillnad om hon är 10 eller 11 första gången hon får trycka ut en liten, eller hur? Då har jag ett år på mig att plugga på om föl, avel, fölningar osv. Och bestämma namn ;)

Det känns faktiskt väldigt bra, när jag känner efter. En sten som försvunnit, eller nåt. Och till nästa år, vem vet, kanske har jag en annan häst att tävla då, så kan Liona få vara mamma på heltid. Visst längtar jag efter ett föl också, men jag vill inte göra någonting förhastat. Det är en stor grej, och det ska man inte ta lätt på.

Så nu funderar jag på att sätta mig och beställa en skjorta från internet. Det blir nog en vit ändå, så får jag blinga mig med rött för att matcha filten på något annat sätt. Nu satsar vi stenhårt på SM 2010, och så kör vi så det ryker!

Hejja Hejja!