fredag 9 januari 2009
Vårvärme och hästkärlek
Idag vaknade jag i min varma, underbara säng, och möttes av strålande sol från en klarblå himmel! Och vad som är ännu bättre.... Det hade töat! Inte HELT alltså, men ganska mycket ändå! Min fantastiska underbara pappa hämtade mig och körde mig till stallet. Väl där insåg jag att ganska mycket is låg kvar så.... jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna rida idag häller. Men, så fort jag klev ur bilen såg jag ett underbart hästhuvud skjuta i vädret, och en brummande gnäggning från min vackra häst värmde långt in i själen! Hon fortsatte att brumma välkomnande, och sedan mer "ta in mig och rid!"-gnägga medans jag mockade, fixade hö, fyllde på vatten och plockade fram groombagen. Jag drog med mig grimman i farten och tog in Liona ifrån hagen.
Vila idag också? Yeah right... hon hade förmodligen sprängts! Jag fick låna gängtapp och ett litet krafsverktyg av Viktoria och började arbeta med broddhålen. Phu, snacka om ryggvärk! Liona höll sig i skinnet största delen av tiden, och efter en svettig halvtimma satt 2 broddar på plats i varje sko. Jag satte på skydd fram, sadlade och tränsade med min favoritkombination: Kimblewickbett och Bosal!
Vägen upp till ridhuset var allt annat än töad. Eller jo, det översta lagret kanske, men det var fortfarande en hel del kvar! Men broddarna gjorde sannerligen sitt jobb, och jag tog mig till fots, men Liona smygandes bredvid mig, upp till ridhuset utan missöden. Väl i ridhuset värmde jag upp i trav och galopp på lösa tyglar innan jag började träna. Samling, sidvärtes, ryggningar och galopparbete. Liona var SÅÅ glad och jobbade på som om det gällde OS-guld! Vi försökte oss på en halv galoppiruett, och jag måste säga att det inte är alltför långt ifrån... Även lite "passage". Jaa jag menar, hon har ju inte direkt några höga benlyft, men travar i princip på stället med bra samling och form. Och för en paint, som är född med markbundna gångarter är jag mäkta stolt över min lilla gula! Jag fick mana på henne lite med sporrarna när hon verkligen började ta i, och jäklar vad hon jobbade på! Och ja, att få en paint att gå i passage är kanske som att få en PRE att jogga som en pleasurehäst.... Inte omöjligt, men svårt!
Efter lite galoppslutor, byten och öppnor längst fyrkanten var jag tvungen att rida hem, ca 45min efter min ankomst. (Jobbet kallade) Jag ledde henne hem igen, men när vi kom till dungen flippade hon ur totalt! Liona är sällan rädd för saker, om inte säga aldrig. Men det är någonting med dungen... Massor av hästar reagerar supermycket där och ser spöken överallt. Liona var spänd som en fiolsträng och dansade fram bredvid mig på den hala stigen med halsen krökt och tuggade på bettet. Då och då flög hon iväg, och runt eftersom jag höll kvar i tygeln.
Denna dungen ÄR en gammal gravplats. Vi hittade lite information om Alingsås för längesedan, och det visade sig att denna annorlunda dunge, med sina kullar och stigar alltså är en gammal gravplats. Jag vet inte om jag tror på andar och spöken, men ibland undrar jag... så fort vi kommer ut ur dungen lugnar hon sig! - I alla fall, vi kom hem levande, och hon slappnade som sagt av så fort dungen var på säkert avstånd. Jag gned henne hyffsat torr med en handduk och släppte sedan ut henne i hagen utan täcke för att lufta sig medans jag hängde in sadeln och plockade i ordning det sista. Hon stod så nöjt och tuggade på sitt hö, med den underbara solen gassandes. Det var verkligen vårväder idag! Jag skippade båda mina jackor och jag SVETTADES när jag red! Fantastiskt,... jag hade ett leende som gick från öra till öra när jag nynnandes pysslade i stallet.
Men tyvärr kallade jobbet, och Liona fick täcke på sig igen, även om jag hade velat lufta henne mera. Sedan hämtade pappa mig igen och vi åkte hem. Sånna här dagar är värda att minnas länge. Dagar då allt (eller ja, nästan allt) stämmer och allting fungerar precis som det ska! När Liona verkligen plockar fram sitt bästa jag och går som hon gjorde idag, då älskar jag henne så mycket att det värker i hjärtat. Min underbara, vackra lilla häst. Vad har jag gjort för att förtjäna dig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dig till fullo, sådana dagar är det bästa som finns. Ibland undrar man varför man håller på med dom överhuvudtaget men sådana här dagar överväger allt det dåliga.
SvaraRadera