Malin och Liona, som ni aldrig sett oss förut!

Såhär har ni aldrig sett oss förut!!!

(Jag ger mig själv ett pluspoäng som matchade så fint med hjälmen och lindorna)

Fick låna Euforijas sadel och leka med, och oj... det var länge sedan jag satt i/på en sådan! Och förlåt men jag fattar inte hur man kan rida i en engelsk sadel! Stiglädren nöp mig i vaderna och skavde som fasen, fick sätta dom innanför sadelkåporna för att kunna rida vidare. Dessutom finns det ju inget stöd i stigbyglarna. Dom bara flaxar om man släpper dem, så man måste hålla vikt i stugbygeln hela tiden.

Och jag började fundera på varför sadlar ser ut som dom gör.
Westernsadeln till exempel.
Lång och bred: Storleken gör ju att trycket och vikten från ryttaren blir jämnare fördelad över hela hästens rygg. Att den är såpass stor är väl för att man ska kunna fästa packväskor, regnrock, lasso osv i sadeln vid arbete.
Breda fendrar och stora stigbyglar: Stabilitet! Man kan longera en häst i westernsadel utan ryttare, och stigbyglarna rör sig inte nämnvärt mycket. Fendrarna är bekväma mot vaderna.
Horn: För att kunna fästa ett rep för släpning, fånga kalv osv.

Engels sadel.
Liten och lätt: Eftersom dessa sadlar utvecklades i militären (?) så är det bra att de tar lite plats och är lätthanterliga, att flytta och sadla med osv.
Smala stigläder och små stigbyglar: Jaa... samma som ovan? Lätt? Sjukt obekvämt i alla fall.
Okej, klart att den lämpar sig mer för hoppning och så men... ärligt. En stor, djup dressyrsadeln kanske, men detta var ingen hit :S

Årets sista tävling

Nu är den slut. Tävlingssäsongen alltså. Igår var vi i Sätila och red sista tävlingen för året!

Lena började med en sjätteplats i Trail, efter att ha möblerat om lite i "L"et.
Jag, klantarsel, diskade mig i Western Riding. Första gången jag rider den grenen! Hade kollat ut skitnoga vilken sida av konerna jag skulle rida, placerade serpentinerna och galoppombyterna så centrerat jag kunde. Men, jag gjorde halten och ryggningen alldeles för tidigt. :( Ett stort plus till domaren dock, som var jättesnäll och kom fram personligen och förklarade att tyvärr var jag diskad pga detta. Enligt poängen hade det annars lett till en tredjeplats...

Sedan går Lena in, rider en 69 poängsrunda i Ranch Trail och roffar åt sig en blågul rosett. Trail kanske är hennes nya gren! Jag red sedan min andra runda reining någonsing, och det är ju så sjukt kul! Satt med ett brett flin hela rundan och bara njöt! Och jag red dessutom till mig en andraplats, vilket jag är jättenöjd med!

Nu dröjer det till nästa tävling... Trist. Det blir väl April Open som första för mig. *ryser*

Nu har vi kört!

Igår var det körpremiär! Vi fick hjälp av Caroline och Ewa, som är erfarna när det gäller att köra in hästar. Så, vi selade på Liona, och efter en halvtimma av pyssel med sele och dylikt spände vi för. Hon tyckte nog att det var lite läskigt när hon skulle starta, vagnen är ju ändå tung och paddocken mjuk och hon är inte van vid att dra. Men så fort vagnen kom i rullning gick det kanon och hon skrittade lugnt frammåt. Körde lite hit och dit och gjorde volter, och sedan gav vi oss för dagen. Lika bra att ta det riktigt lugnt första gången, även om det inte var något problem alls. Dock måste skacklarna kortas ner innan vi kan köra nästa gång. Och tyvärr står nog en ny sele på inköpslistan. Den var visst inte så bra... Men är man nybörjare måste man börja någon stans och lära sig på vägen!

Här kommer lite bilder:

Så förhoppningsvis dröjer det inte för länge innan vi kan köra igen! Snart är vi nog ute och åker i skogen, och till vintern får vi väl köpa bjällror och leka tomte!

Lena och jag har funderat på att starta Liona i en CR dressyr, för skoj skull. Det skulle vara grymt kul! Tränade lite dressyr när jag red sist, och domaren kanske inte kommer jubla över hennes quarter-gångarter (=ganska markbundna) men hon kan ju utföra alla rörelser korrekt.

Sen är jag grymt sugen på att starta en distansritt till våren! Synd bara att jag antagligen inte är hemma när Kinnekulleritten går. Har för mig att den går i april. Har hittat ett jättefint träns i nylon som distansryttare änvänder, som jag verkligen vill köpa! Ett rött då såklart, så kan jag matcha med skydd och pad! Justeja... Jag kan ju köpa skydd i USA! Där lär dom ju vara mycket billigare än här i sverige! Smart Malin... Ibland hänger hjärnan med, även om det är kväll.

Lena rider imorgon också, sedan är det min tur på lördag. Då ska jag fota Liona med hennes nya lindor. Tror inte ens Lena vet att jag köpt dem,.. kommer inte ihåg om jag sa det eller ej. Jaja,. hon tycker att det är jätteonödigt att jag köper massa saker till Liona. Men jag kan inte hjälpa det. Det är det bästa som finns, att shoppa hästgrejer!

Hejsvejs //Malin

Ett klubbmästerskap avklarat

Ett klubbmästerskap avklarat

Idag reds det KM i Götene, för SWR. Dagen började fantastiskt dåligt med att Lena inte fick tag på Emil som skulle passa Liam, det spöregnade och blåste, när vi väl lämnat av Liam höll Lena på att köra ihjäl bilen, bensinmacken kunde inte läsa hennes kort, jag fick inte upp låset till transporten, det regnade ännu mer när vi skulle fodra och släppa ut hästarna, vi kom fram, och det regnade. Regn. Regn. REEGN!

Som tur var slutade dagen bättre. På eftermiddagen blev det till och med sol! De smarta människorna som ordnade tävlingen hade delat av en bit av ridhuset så att man kunde rida fram inne, och eftersom vi inte var så många på plats kunde alla samsas om utrymmet, och ingen behövda lämna ridhuset på hela dagen. Vi slapp undan regnet, men kylan stannade kvar.
Well såhär ser dagens resultatlista ut.

Lena:
3a Western Riding open
1a Trail open (Klubbmästare)
5a Reining open (Domaren kunde inte döma)

Malin:
1a Trail Youth (Klubbmästare)
1a Pleasure youth (Klubbmästare)

Vi fick fina rosetter, men pokalerna får vi hämta på årsmötet, den 29/1!! *Skrattar högt och rått* Seriöst... Kan dom inte locka folk till mötet på annat sätt? :D Well, det känns lite B att hämta sitt pris några månader efter tävlingen, men jaja. Thats life. Nästa år ska vi antagligen tävla för KbWR istället. Deras tävlingar är toppen!

Det var nog allt för idag. Imorgon ska vi köra ut vagnen till stallet, och snart är hon inkörd minsann!
Hej hopp!

Fredag och Lördag

Fredag: Idag lekte jag och Liona med en pressening i paddocken. Film finns här: http://www.youtube.com/watch?v=SDqmwacNQTg. Sedan red jag till ridhuset och tränade galoppvolter, rollbacks och öpnna och sluta. Efter det åkte jag och pappa för att hämta hö. Väl hemma igen fick jag lasta ur transporten själv. Pappa var tvungen att jobba. Jäklar vad jobbigt det är att att lyfta höbalar över huvudet! Men ett ordentligt träningspass :D

Lördag. Liona är redo för tävlingen imorn. Tvättad och inpackad så gott det går! Lena hade dock magsjukekänningar, så nu hoppas jag att vi kan åka över huvud taget :(

Förlåt för detta fantastiskt dåliga blogginlägg. Jag är så trött så jag vet knappt vad jag heter.
Skriver imorn efter tävlingen.
Ciao

Bergsäker häst och snart inkörd

Idag var jag och Lena, för första gången på länge ute i stallet tillsammans och tömkörde. Vi hade med skacklarna, så dessa fäste vi i selen för att testa hur hon reagerade på att ha dessa "pinnar" vid sidan och bakom. Ingen reaktion. Sedan satte vi på brösta och draglinor, och Lena hängde sig med sin vikt i linorna, och jag skulle mana på Liona frammåt för att hon skulle lära sig att gå emot tryck. Men hon behövde inte lära sig. Hon kunde visst redan det och drog Lena genom paddocken utan att röra en min.

Sedan fäste vi skacklarna igen, och Lena lade sin tyngd så att vikten kom och tryckte på i bakselen. Detta gör man för att hästen skall lära sig att spjärna emot och brosma, istället för att gå frammåt vilket är den naturliga reaktionen. Och trots att Liona är lärd att gå UNDAN för tryck, och är väldigt känslig, stod hon som fastgjuten i marken! Jag såg när Lena lade sin tyngd mot henne, att musklera i bringan spändes, och hon spjärnade emot. Sedan backade jag henne mot trycket. Nemas problemas. Vi börjar nästa fundera på om hon är inkörd... Hehe, fast det vet vi att hon inte är.

Sedan lekte Lena trail, barbacka. Hon spann utan träns, och tränade början till piaff medans jag byggde upp en rolik mekanism. Fyra hinderstöd, en bom på högsta höjden och sedan en pressening över, så att hästen alltså skall gå under presseningen, mellan hinderstöden. Presseningen hängde väl på ca 160cm höjd, vilket innebar att hon fick sänka huvudet för att komma under. Man kan ju tänka att detta skall vara ganska läskigt för hästen, att gå igenom en tunnel av pressening. INGEN REAKTION! Hon är säker som berget! Red även under, stannade med bara hennes huvud under, tog tag i presseningen och ryckte och slet så att det slog mot öronen på henne och fladdrade som bara den. Hon stod helt blick stilla. (L)
(Film finns här: KASS KVALITÉ! - http://www.youtube.com/watch?v=EUriCVoyU0E)

När vi trailat klart, tog jag presseningen, packade in henne i den, drog den under magen och mellan alla benen. Tja vad ska man säga. Det finns inte så mycket att träna på med denna kusen! Och det är så fantasktiskt underbart att få uppleva sådana här dagar!

Liona, du är bäst i världen.