Efter en helg på Oak Hill

Phu! Vilken helg vi har haft! I lördags red vi ut på en tur till sjön, där 3 av 4 hästar skötte sig riktigt illa! Och vem skötte sig bra? Jo, 3-åringen som är riden i mindre än ett halvår... Vi kom helskinnade hem i alla fall, även om Katja började sparka omkring sig. Väl hemma mockade vi ur hela bädden i Tinys box och lade in nytt strö, köpte godis och massor av andra onyttigheter och tillbringade kvällen i soffan med att titta på Pride and Predjudice (igen).

Idag, söndag, har det regnat HELA dagen! Jag har varit konstant fuktig sedan jag först gick ut och tog in hästarna imorse. Vi har haft sitslektion (Grand brallade så min lektion blev ganska kort), slängt in 3 veckors ved i källaren, mockat boxar, lagat hage (KATJA!!) tränat Mindy, Lena har haft lektion... En helg med högt tempo, som alltid. Och jag älskar det! Nu är jag sådär gött mör och trött som man bara är efter hårt arbete.

Det uppstod en liten situation när vi skulle ha sitsträningen. Meningen var att jag skulle longera Katja när Joanna red, men när jag skulle ha ut henne på en volt, gick hon emot mina hjälper, och när jag då vevade, och rappade till henne, med repet och hon svarade med att nästa springa över mig, lätta i baken eller "grymta", då gav jag mig. Jag värdesätter mitt liv alldeles för mycket för att ge mig in i en fight med ett ouppfostrat kallblod. Och det gör mig ledsen. Jag vet mycket väl VAD jag ska göra, men jag gör det inte. Och VARFÖR har ingen uppfostrat Katja innan!? Varför har dom bara åkt runt i skogen utan att bry sig om att lära henne allmänt hyffs? Oftast blir det så att "Jag rider bara i skogen, så min häst kan inte så mycket." Utbildning av ALLA hästar tycker jag är jätteviktigt! Man måste väl ha 100% koll på hästen, i skogen likväl så på banan? Om inte mer i skogen, där du inte har några staket som kan rädda dig..

För att avsluta lite possitivare tror jag att Mindy kommer bli en bra lektionshäst, om hon bara lugnar sig lite, slutar stressa och förstår att hon inte kommer få stryk hos oss. Hon är gammal ridskolehäst, från en ridskola med dåligt rykte där hon vantrivdes, och hon är livrädd för att man ska rycka henne i munnen. Men på bara två dagar och ett ridpass verkar hon redan lugnare, gladare och mer avslappnad. Hon hugger inte längre när man spänner sadelgjorde (tack gud för westernsadlar) och kastar inte undan huvudet när man ska tränsa. Hoppas det fortsätter att gå bra! Hon har 2 veckor på sig... Fungerar det inte få hon åka tillbaka.

Imorgon har jag 5 hästar att rida. Underbart!
Hoppas verkligen att det är fint väder...

Nya hovar i stallet

Nu är stallet fullt!
I två dagar...

Idag kom Mindy, en 20-årig korsningsponny som vi antagligen ska ha på foder och använda som lektionshäst. Men först ska vi ha henne på prov i 2 veckor, se om hon går att rida till för att fungera som lektionshäst osv. Hon har tidigare gått som lektionshäst på en ridskola i Göteborg, men vantrivdes och "räddades" av en bekant till Lena. Det ska bli spännande! Hon är ungefär 146cm och skäck. Bilder på henne kommer efter helgen, då jag haft chans att fota henne.

Och på söndag åker halvblodet som stått här i träning hem. Så då blir det som tanken var från början; en box tom. Vi har planer på att bygga fler boxar ute vid stora lösdriften, och det börjar nog bli dags att sätta igång. Kommer det en träningshäst till är det återigen fullt, och vad händer om det kommer nån häst över helgen, eller kanske ytterligare en träningshäst?... Nej, mer boxar får det bli!

Jag har alltid drömt om att ha flera hästar, och jag borde nog uppskatta mer att den drömmen är besannad. 4 hästar. Okej, Mindy är endast på foder, och Ajax är Malins lilla foderponny, men ändå... Jag räknar ju honom som min, även om det är Malin som tar hand om honom och kör honom (ni är så grymma! :D). Och nästa år ska Liona betäckas, och kanske har jag råd att köpa en till häst om några år. Underbara tanke. Om jag kunde tillbringa all min tid med hästarna hade jag gjort det. Inget annat jobb, bara häst häst häst...

Jag återkommer efter helgen med mer inlägg! Imorgon ska vi rida ut ett gäng, och på söndag ska vi ha lite sitsclinic. Hade!

Nu har vi byggt en till lösdrift på gården, en mindre i halva vedskjulet! Malin Källgren har släppt ut sina 3 kaniner som numera också är förvildade på gården, och Lena har fått 4 hönor och en tupp. Det är verkligen full rulle! Till helgen åker halvblodet som står på träning hem, och istället kommer en annan ponny, Mindy, som vi antagligen ska ha på foder och använda som lektionshäst. Det känns som att det börjar "komma igång", men lite träningar och lektioner, samt att vi har byggt om och till lite här och där. Hästar går numera på lösdrift och verkar trivas kanon med det. Dom kommer in några timmar varje dag och får äta och vila, men på nätterna går dom ute. Till och med Liona, som älskar att stå i sin box, trivs kanon och verkar må väldigt bra av lösdriftslivet.

I lördags red jag och Joanna till travbanan inne i Loo. Den var grym! Inte en vattenpöl trots det blöta vädret, mjuk och fin och perfekt för konditionsträning. Det blev några varv, och både Liona och Katja var varma och svettiga när vi red hem igen. Minuset är att det tar nästan 20 minuter att rida dit, på asfalt. Men, man kan inte få allt.

Nu ska jag snart ut till stallet för att rida Liona och halvblodet. Imorgon blir det Liona och Tiny som ska tränas. Hästlivet är underbart. Jag skulle inte byta det mot något!

Jag har alltid tänkt att Liona är lättriden, att vems om hällst kan rida henne.
Men nu har jag tänkt om, och insett att hon inte alls är lättRIDEN. Hon är lättÅKT.

Vem som hällst kan åka runt på henne på banan eller i skogen, men att RIDA henne, det är en annan femma. En ganska svår femma. Problemet med hennes huvud kvarstår fortfrande, 8 år efter hennes födelse. Så många gånger som vi spekulerat i problemet, så många tränare som gett oss sin åsikt, och fortfarande. Framsteg har vi tagit, javisst, men ingen lösning på problemet har vi hittat.

Lena testade en ny liten "metod", som även jag praktiserade idag. Det gick ut på att inte röra henne i munnen mer än nödvändigt, inte checka av, utan flytta henne i öppnor och slutor och mjuka upp kroppen. Och det fungerade. Hon gick fint i form, stadig form, emellanåt! Kanske är detta svaret. Kanske är det i kroppen det sitter ändå! Inga tävlingar i sikte, så jag ska träna på detta sättet i vinter och se om det ger resultat. Kanske kan det, i kombination med en betäckning nästa vår lösa våra små problem med Liona. Det hade varit underbart. En lättnad.

Lena gör enorma framsteg med Zaga, halvblodet som är på tillridning. Herregud, skillnaden mellan första ridturen och idag, den tredje, är slående! Det är en väldigt fin häst som säkerligen kommer bli kanonbra när hon är ordentligt inriden. Spännande!

Idag byggde vi för övrigt en till lösdrift. En lite mindre till Katja och Ajax.
Vi är så produktiva och duktiga! ^^

Oj, jag är verkligen dålig på att uppdatera bloggen just nu!

Så, vad har hänt sedan sist; Just nu står det 2 hästar på tillridning på gården. Ett halvblod och ett gotlandsruss. Allting börjar flyta på inför vintern, pappa har byggt en "foderautomat" så att hästarna kan pilla med hö hela dagarna om dom så önskar, men bara få i sig en liten mängd. Det är även en till lösdrift på gång! Vi har delat upp hästarna i två hagar, och det är mycket lugnare på detta sättet. Plus att Ajax och Katja verkligen inte behöver lika mycket mat som de andra hästarna...

Jag har personligen kommit in i en liten höstdvala vad det gäller ridningen. Jag rider fortfarande nästan varje dag, men jag har ingen direkt inspiration. Jag vill verkligen köpa bommar och hinderstöd, för att kunna hoppa och träna trail! Det skulle nog få upp motivationen några hekton! Det är så här varje höst. Kanske behöver jag det för att ladda om batterierna tills nästa tävlingssäsong.

Nä, nu ska jag ta tag i mig själv och leta upp någonstans att köpa bommar!
Hade bra!

Hösten är här.
Och jag gillar det!

Visst, när det regnar horisontellt, vinden viner runt husknutarna och händerna känns totalt nedfrusna, då är det kanske inte så kul. Men nu går det äntligen att andas ordentligt igen. Luften är frisk, himlen blå och skogsvägarna är täckta av gulnande barr och löv i eldens färger. Och DET, är vad jag älskar med hösten!

Andra hösttecken är att Liona nu skiftar drastiskt i färg och blir mer och mer vit-gul för var dag som går. Jag önskar att hon kunde behålla sin fina färg året om! Men, isbjörnen i henne dyker snart upp, och frågan är om jag ska klippa henne i år eller inte?... Förra året var pälsen kvar, och det känns delvis bra, för då vet jag att hon inte fryser. Men hon torkar ju ALDRIG, och när pälsen väl ska av till våren.... hua.

Tävlingssäsongen är över, endast en uppvisning på Nygård till helgen är kvar. Det känns lite sorgligt. Men vi fick väl ett bra avslut på säsongen. SM'et gick bra, och jag är otroligt nöjd med min trailrunda i finalen! Känslan när Liona klev av bron, den lyckan, jag ska försöka minnas den.

Snart ska jag ut till stallet och rida. Vet inte riktigt vad jag ska göra än, jag är såååå sugen på att hoppa! Men än så länge har vi inga hinderstöd eller bommar.. attans! Får åka och handla med mamma nån dag så det blir nån ordning på hinderboden i stallet snart.

SM förberedelser i panik

PANIK!!

Förberedelserna inför SM går verkligen inte bra! Igår, 3 dagar innan avfärden till Mullsjö och vårt första SM drog Liona av sig 2 skor i hagen! Och inte båda fram eller båda bak, utan en fram, och en bak. Och eftersom Liona har plates bak och reiningskor fram kan vi ju inte bara slå på vad som hällst, det måste vara likadana skor. Och eftersom hovslagaren inte kommer letar vi nu med ljus och lykta efter en lösning. Robert tyckte att vi kunde åka till tävlingsplatsen med henne och be hovlsagaren som skall finnas där att sko henne, och visst, det går ju, om han har sådana skor som hon har på sig. Annars måste vi sko om henne helt. Ett annat alternativ var att åka till Terrance McFadden och be honom sko henne, eller om han kommer till tävlingen, men då måste han vara där på torsdag kväll, och det är ju inte säkert!

Åååååh! Kanske skulle man ha barfotahästar ändå... nej, det skulle inte gå, men alla dessa skor som ryker titt som tätt, de tar på krafterna, speciellt när man inte har nån hovslagare som kan komma ut och slå på dem med en gång. Hade det varit en vanlig vecka hade det inte varit så panikartat, men nu ska vi inte bara lulla runt, utan förbereda inför SM.

Jag red inte Liona igår, pga skorna, och idag rider Lena. Så imorgon är min enda chans att känna på henne innan tävlingen drar igång. Men det är ingen idé att få panik. Jag ser detta SM som mitt första, ett slags prova på, och mitt mål är givetvis att ta mig till final, med eftersom jag inte har någon aning om hur motståndet ser ut kan jag inte lägga mer förhoppningar i det. (Det känns som att jag har skrivit detta innan... Hmmm)

Så, jag är "fast" på jobbet tills senare ikväll, och imorgon åker jag till Loo för att packa, tvätta, osv inför avfärden som kommer ske på torsdag kväll. Vi är väl framme i Mullsjö vid niotiden skulle jag tro. Lena går just nu och letar efter skorna, hoppas hon hittar dem, för då kan vi ringa vilken hoslagare som hällst och be dom slå på dem, täcka över "såren" på hoven med hovlack och köra på. VARFÖR skulle detta hända just nu!? Kanske skulle man utbilda sig till hovslagare ändå. Då hade man i alla fall sluppit detta eviga problem!