Hösten smyger runt knuten..

Nyss hemkommen från stallet. Tog ut Liona i paddocken, och tänkte mest låta henne springa av sig överskottsebergin innan det var dags att sova. Galloperade på stora volter, spurtade på långsidorna och lät henne bara springa fritt. Liona frustade och tuggade och sträkte på halsen och njöt i fulla drag. Jag satt med ett leende som gick från öra till öra. Satt med reptyglarna i en hand, så långa som de kunde bli, och det räckte att jag bara rullade ner i sadeln och tog lite stöd i stigbyglarna, så sänkte hon huvudet, sjönk in med bakbenen under sig och stoppade. Jag är salig. Red inte alls länge, kanske 20 minuter, innan jag tog en skrittur med Isabella längst vägen som avslutning.

När jag åkte hem, klockan halv tio, var det kolsvart ute. Och luften är så annorluna. Den är kylig, men så himla frisk! Hösten är här. Japp det är sant. Och jag gillar det... Faktiskt! Än så länge räcker det med en tjock tröja på kvällarna, så jag längtar inte efter kyla. Men nu kan man verkligen andas igen!

Jag sitter här och försöker sätta ord på den känslan som Liona ger mig varje gång vi upplever en sådan här ridtur ihop. När allt bara stämmer. När allting bara är lycka. Men jag hittar inga ord. Det känns som att gå runt i en dröm. Det pirrar i magen när jag ser henne, hon är det vackraste som finns i mina ögon. Jag älskar att snusa i hennes päls, eller dra fingrarna genom manen. Det är en skön känsla, att vara kär.

Fyra nya skor och överskottsenergi

Vi lastade Liona på transporten och åkte till Bounce Creek för att få Liona skodd. Charlie var 1.5 timmme försenad, så vi hann med en fika innan han dök upp och kunde sätta igång med Lionas tassar. Äntligen kan vi börja rida ordentligt igen! Jag sparade en av hennes framskor...

På eftermiddagen tog jag cykeln ut till stallet (herregud vad ambitiös jag har blivit!) och gjordee i ordning Liona för en sväng på grusvägen. Det är trist att den BÄSTA galoppsträckan ligger precis utanför stallet... I alla fall. Liona höll på att sprängas av energi, så jag försökte galoppera av henne det värsta, men det gick väl sådär. Efter ett tag svängde vi in på en liten mossig stig i skogen. Och jag måste säga, att jag älskar att träna. Jag älskar att tävla och jag älskar att åka på kurser mm. Men det bästa som finns, det är att rida över en mossklädd stig som dämpar hovslagen till en dof puff, kryssa mellan träd och se solen sippra in mellan stammarna och skapa en känsla av mystik i hela skogen. Och nu upptäckte jag även hur bra det är att ha en lydig häst inne i skogen!

Jag satt och kollade åt sidan, och märkte inte att Liona började gå under en halvdöd gren med massa äcklig spindelväv på! Jag upptäkte det som tur var i tid för att hinna säga "whoow!" Och backa undan henne, vända över bakdelen och ta en liten omväg. Hon flyttade sig för minsta lilla tryck från mina ben och kryssade mellan träd, stubbar och stenar. Dessutom var det två små granar vars grenar täckte hela stigen. Liona stannade och verkade säga "Här var det stopp matte!" Men jag drev henne frammåt, som för att säga; Det är okej! Plöj igenom bara. Och det gjorde hon. Rakt igenom bara! Strunt samma om grenarna kommer över bringan eller huvudet, det är bara att blunda och köra. Underbara häst!

När vi kom hem igen var hon fortfarande full av energi, så vi tränade lite i paddocken. Stanna-rygga-vänd, galoppvolter, tempoväxlingar i galopp, spin, halt och slutligen red jag ett reiningmönster. Som avslutning, efter att ha travat henne tills hon varvat ner lite, plockade jag av tränset och tränade ytterligare några få spinn, stanna-rygga, halter och travvolter. Annie (en tjej i stallet) var som vanligt helt förstummad! "hur GÖR du!? Hur kan du rygga utan träns?",. Hon är för söt! Well, lär hästen att lyssna på skänklarna så är det piece of cake! ^^ Eller... så enkelt är det kanske inte men.. jaja.

Det var allt för idag! Imorgon ska Lena rida, och på onsdag är det tornerspel.
Rid lugnt!
Malin

På fyra hjul i skogen

Idag åkte jag och Lena ut till magra för att få en genomgång vad det gäller selar och vagnar. Vi vill inte ge oss ut i kördjungeln innan vi har lite mer koll än i dagsläget! Vi fick åka med gårdsägaren Karin ut i skogen med hennes marathonvagn dragen av en sjukt snygg fjordhingst! Jag och Lena stod bak på vagnen, och ut på vägen bar det. Full galopp uppför en backe, och sedan RAKT ut i skogen! Jag blev väldigt paff över vilken terräng som hingsten tog sig igenom med 100 kilo vagn och några kilo människa bak. Det var bara att böja på knäna och hänga med när han tog i och drog oss över stubbar och sten, under grenar och genom passager som verkade oframkomliga, men nejnej.

Lena och jag kom till insikt. Vi har bestämt oss för att lägga "köpa en till häst" tankarna på is ett tag. Istället skall vi använda de pengar vi har till att utnytja våran nuvarande underbara häst till max! Hon har massor kvar att ge, och en till häst passar helt enkelt inte just nu. Då måste vi flytta, och det vill vi inte. Så Lena får ta och skaffa sig en gård först, sedan ska vi allt leta häst igen! Och Liona får bli med föl... Jag stod och kliade fölis i stallet idag, och oj vad jag längtar tills Liona ska få en egen liten krabat. Men det är ingen brådska med det heller! Än är hon ju ung.

Så, vagn och sele skall införskaffas så fort som möjligt. Och sedan är det bara att köra hårt!

Imorgon skall Liona äntligen få skor. De tre som hon har kvar sitter oroväckande löst, så det blev ingen ridning idag. Imorgon åker vi till Bounce Creek för att få henne fixad och ridklar!

Grand Champion Mare - Sidepass

(Malin som skriver)
Vid tolvtiden tog jag cykeln (!!) ut till stallet. Mockade Lionas box och hagen, rengjorde vattenhinken, fixade kraftfoder, och hämtade sedan in Liona herself!

Efter fyra dagars vila, pga tappskon var hon väldigt ivrig att få springa av sig lite! (För övrigt kan jag berätta att hovslagaren Charlie, hade råkat tanka sin bil med bensin istället för diesel, och nu mådde hans motor inte så bra så han kunde inte komma på morgonen... det får bli nästa vekca. Klant! xD) Jag konstaterade att hon inte ömmade det minsta när jag ledde henne uppför grusvägen. Så jag borstade och kammade, flätare och kratsade, sadlade och tränsade och ut på ridbanan bar det! Liona var jätteglad över att få komma ut och jobba. Vi började med att arbeta i skritt. Vändningar åt båda håll, kontraställda volter, sidvärtes förflyttningar och massa annat. Sedan blev det trav på volter, och slutligen galopp. Lät henne sträcka ut lite på långsidorna, och som hon njöt. Hon frustade och tuggade och var hur nöjd som hällst.

Sedan tränade vi trail. Sidepass-backa-sidepass åt andra hållet. Liona är GRYM på sidepass! *peppar peppar, hoppas det håller på tävlingarna* Sedan ryggade vi genom ett "L", tränade fram och bakdelsvändningar, galopp på liten volt, jog på lösa tyglar och slutligen öppna, sluta och skänkelvikning på lösa tyglar.

Underbara häst! Från marken kontrollerade jag bara så att lite NH-grejer fortfarande funkade. Flyttade rumpan, bogarna, rygga, följa efter och stanna. Liona verkade minnas bra så vi avslutade ridpasset där. Nöjd och glad fick hon äta morötter inne i boxen innan det bar ut i hagen igen.

Jag satte sedan igång med att putsa. Tyglar, träns och sadeln fick sig en avkörare med efterföljande infettning. Det gick åt en hel del olja kan jag säga... Ojoj, sadeln bara sög åt sig som en svamp! Nöjd med mig själv cyklade jag hem, i fullaste motving och med värkande ben.

Eftersom kraftfodret nästan var slut åkte jag och pappa (med mig bakom ratten) till Sussies och köpte Fibergi och Müsli och en flska glansspray. Dom hade inte den jag ville ha, så nu hoppas jag att denna sprayen funkar bra! Annars ska jag ändå köpa en ny på Harvest, en Cowboy Magic!

En helt underbar hästdag är till ända.

Hemma igen

Well, nu är vi hemma igen, från en helt underbar resa på Visingsö. Vi kom fram på Onsdag eftermiddag, så vi hann med en ridtur innan mörkret föll! Jag red först, och Clara, Joanna och Lena cyklade. Vi red ner mot väst, och sedan in på en helt galet mysig stig. Jag tog en galopp längst stigen, och man kände sig som Robin Hood när man kryssade mellan grenarna. När jag hade galopperat hela stigen (och höll på att dö av lycka) tog Lena över, och vi fortsatte att upptäcka vägar och stigag. Tror vi var ute i en och en halv timma första kvällen.

På torsdagen gav vi oss ut på en tur igen, alla fem. Jag och Joanna tävlade på en raksträcka, och hon var påväg att vinna med sin cykel, eftersom jag inte villa släppa Liona när hennes tävlingsinstinkt tog över. Men så började Joanna sakta ner, eftersom jag gjorde det, och då kunde jag spurta om henne och vinna! Haha! Joanna och Clara fick "åka häst", och tyckte det var hur kul som hällst, eftersom dom inte har ridit på ungefär ett år. Jag red ut själv en sväng på kvällen.

Fredag morgon gick i alla fall Lena upp alldeles för tidigt och gav sig ut på en lång ridtur ensam, medans vi andra sov i våra varma sängar. Senare på kvällen begav jag och Lena oss ut (Lena sprang). Först ner mot hamnen, och sedan galopperade jag en ordentlig raksträcka fram och tillbaka innan vi fick skritta på asfalt hem. Det blir ganska mycket asfalt på Visingsö, men det finns också så SJUKT fina vägar.

Lördag morgon samma sak. Lena gick upp med tuppen och red. Sedan var det ÄNTLIGEN dags för medeltidsmarknad och tornerspel! Det som vi faktiskt var på Visingsö för! Klockan 12 var det uppvärminslekar, och inget seriöst tornerspel. Hasses häst hade blivit halt, och då hade Herman lånat ut sin häst till Hasse, och red själv en häst som inte gick frammåt utan mest backade. Lena sade nåt med "Herman borde rida Liona på tornerspelet!"

Sagt och gjort (!!), Lena hämtade ner Liona och Herman fick provrida henne lite. Och sedan blev det tornerspel för Liona! Hon skötte sig helt galet bra, och det var hennes aldra första tornerspel nånsin! Vi är så stolta över henne. Herman var helt salig efter spelet, och tyckte att så där bra ska inte en häst gå första gången!



Söndag morgon fick Liona vila. Vi "roade" oss med att städa och packa, vemodigt inför sista dagen på Visingsö för i år. Herman red samma häst som dagen innan på lekarna, men idag gick det bättre så jag sa "Det där gick ju riktigt bra, ska du verkligen ha Liona på spelet?" - "Ja för fan!" Svarade han då. Så jag och Clara hämtade ner Liona, och Herman red spelet på henne i ösande regn. Det gick ÄNNU bättre! Tyvärr finns inga bilder, pga hällregn. Just det ja,. Liona drog av sig en framsko i leran.. *suck* Hovslagaren kommer i slutet av veckan.

Så, fem dagar av fantastiska ridturer och en helt galet bra häst som går att göra allt med! Tornerspel verkar ju inte vara några problem i alla fall. Jag hade oroat mig massor för färjan, men Liona brydde sig inte nåt, trots 6 s/m och sjuka vågor! Hon bara stod och tittade... Det känns trist att det redan är över. Längtar som en tok till nästa år, då vi ska rida ännu mera!

Idag bär det av!

360 dagar av längtan är över. Idag åker vi till Visingsö!! Roade mig i går kväll med att packa transporten, vilket var mindre enkelt. Släpet stod parkerat längst ner på gården, och det spöregnade. På grund av släpets parkering kunde jag inte häller fälla lemmen, så jag fick gå fram och tillbaka med en skottkärra, fullastad med saker och en filt över för att skydda från regnet, och packa genom framdörren!! Krångligt som attans, men är det nåt jag är bra på så är det nog packa ^^ Packlistan är enorm när man ska åka bort med hästen i fem dagar. 2 balar hö, 10 liter fibergi, 5 liter müsli, sadel, sadelbock, tränsväska (med typ 10 träns i) 2 paddar, filt, 2 regntäcken och ett innetäcke, kyllera, borstar, benskydd, lindor, paddar, boots, regnstövlar, regnrockar och extra grimma. Jag har säkert glömt att skriva ner en miljon saker...

Jag hade tänkt att rida ut en sväng på Liona, men på grund av tidsbrist och regn blev det inte så. Hon kommer ju få gå några timmar om dagen ni på Visingsö, så hon dör nog inte av lite vila. Nu ska jag försöka sy en svanspåse till Liona! Vi hörs på måndag! Ciao

God bless Roger och Brian

Dags att bokföra senaste ridturen!I helgen köpte jag ett par ropingtyglar, och dessa provade jag igår (måndag). De kommer bli kanon till tornerspelet, men var alladeles för korta för att rida med. (Fast jag köpte ju dem till just tornerspel, så det gör inget). Det regnade, som vanligt, så min fantastiska regnkappa följde med ut. För en gång skull var padocken tom på hinder, vilket är ytterst ovanligt när man står i ett stall med hopphästar! Så vi utnytjade den rena ytan till att träna på lite allt möjligt. Galoppvolter, stop, rygga och vändningar a la Brian Kronborg (En utav mina nya förebilder, han är SÅ BRA!) Med Brians och Rogers tips ringandes i öronen lyckades jag faktiskt sitta som gjuten i sadeln i full fart och stoppa helt okej med tanke på det blöta underalaget.

Efter ett ordentligt och skitroligt träningspass kände jag att seriösa stunden var över, så jag och Liona tog en härlig galopp längst grusvägen. Det är livet! Jag blir så lycklig så att jag ryser! På halva vägen mötte vi dock en hästätande cykel, men Liona fick skritta förbi, och sedan var det galopp igen!

Jag upptäkte en sak igår; Liona ÄR stolt över sin man. Det måste hon vara! För när jag stod och kammade ur hennes man, slinga för slinga, så stod hon med öronen frammåt och såg SÅ stolt ut. När jag sedan började fläta var hon grinig och ville inte stå still. Haha! Hästen vill minsann ha manen utsläppt!

Malin