Regn och rusk i paddocken

Lördag
Idag tänkte jag skola till Liona lite, för att få henne att lyssna bättre på tränsbettet. Så jag tränsade henne med det twistade bettet. Longerade henne lite först för att repetera från fredagen, ryggade henne och vände och trixade. Tror det är väldigt bra att börja från marken varje gång, för att sätta ribban och säga "lyssna på mig!" redan från början, från marken. Liona verkade lyssna bra på detta i alla fall.

Hon kändes fin på det twistade bettet. Det är lite stadigare eftersom det är tvådelat och inte tredelat som tränsbettet är. Vi övade galoppvolter i låg form, jog och serpentiner mellan koner i skritt och jog. Det var rätt tajt mellan konerna, men jag gillar att göra så. Lika bra att bli duktig på ett kort avstånd, så blir det enkelt på tävlingen sedan.

Sedan fick jag prova Isabellas kimblewick-bett, eller jaktkandar som det kallas. Tyvärr var tyglarna alldeles för korta för att kunna rida ordentligt med, men annars tycker jag att hon kändes kanonfin på det bettet! Det blir ju lite som ett mellanting mellan rakt tränsbett och stång, med bara lite hävstångsverkan. Har funderat länge på det här bettet... Liona verkade tycka om det, men jag behöver nån som tittar från marken och kan se hur hon reagerar med munnen vid tygeltag. Ska fråga Isabella om jag får låna det nån mer gång, men ett par bättre tyglar!

Såhär ser kimblewick-bettet ut:
Tack och hej!

Repgrimman kom till användning!

Fredag
Idag tränade Liona och jag drihetsressyr och cirkuskonster. Jag lånade en bock med den titeln på biblioteket och blev inspirerad, hehe. Började med lite longering i repgrimma, stanna, vända och backa. Morötter är bra motivation för Liona.. Forsatte med att lära henne att lyfta på hovarna. Knackade med ett längre spö. och sa "hov". Två upprepningar sen satt det. Problemet är att hon blir så ivrig, att hon börjar lyfta på alla hovarna även när jag inte säger nåt, för att hon vill ha morot! Haha! Övade sedan lite buga, och idag satte hon knät i marken två gången. behöver nog dock en medhjälpare innan jag kan få det att funka ordentligt.

Sedan red jag barbacka, men tyglarna som halsring. Skritt, trav och galopp, sidepass och ryggningar. Jag måste lära mig att sitta bättre i galoppen. Men Liona gick som en klocka!

Ett pass i ridhuset

Torsdag
Idag blev det en tur till ridhuset! Var sugen på att träna lite reining, så jag tog stångbettet och hästen och begav mig. Vägen upp blev en hiskelig färd genom lera, lera och åter lera. klafs klafs... Väl framme höll de på att harva ridhuset, så jag drog en repa i trav runt galoppbanan och sedan var ridhuset ledigt. 2 tjejer höll på att plocka bort hinderstöd där inne. Det var tre hundar också, och den ena tjejen sa att "den vita hunden kan skälla lite på hästarna!" men jag tänkte att det är ingen fara, Liona är inte rädd. De andra hundarna sov.

Men hunden var upptagen med sin boll och skällde inte alls på oss. Så jag red till andra änden av ridhuset och började värma upp i jog på en volt. Helt plötsligt hör jag hur hunden får krupp, börjar skälla som fan och rusar rakt igenom hela ridhuset, och börjar bita Liona i bakbenet!!! TACK och lov hade jag lindat med paddar och lindor på alla fyra ben, så Liona lyfte bara benet och undrade vad den galna hunden sysslade med, eftersom hon inte kände bettet tack vare lindorna, men jag hörde hur det raspade i tyget! Sedan rusade hunden tillbaka till sin ägare och fick sig en rejäl utskällning. Ha hunden i koppel kanske!?? Ska nog prata med ridskolechefen om detta.

Ridturen utvecklade sig som tur var till det bättre. Liona var helt totalt underbar!! Hon har fått en sådan härlig bärighet i galoppen, och är rund och fin i formen. Man behöver bara lyfta tyglarna en centimeter så ge hon efter, och neckreiningen sitter som ett smäck. Det blev mycket galopparbete, stop och rollback, galoppombyten och förvänd galopp. Jag ville aldrig sluta galoppera.... Bara att vrida höfterna lite så faller hon in i den där underbara galoppen... Avslutade med att låta henne sträcka ut i snabbare tempo på långsidan, och när hon gick från flygande, snabb galopp, till att sakta av till en rund, bärig, balanserad långsam lope på en volt, då var det skritt, långa tyglar och beröm upp över öronen. Jag önskar att någon hade sett oss! UNderbara, underbara, UNDERBARA Liona... Jag säger det varenda gång... och det stämmer varenda gång.

Malin och Liona, som ni aldrig sett oss förut!

Såhär har ni aldrig sett oss förut!!!

(Jag ger mig själv ett pluspoäng som matchade så fint med hjälmen och lindorna)

Fick låna Euforijas sadel och leka med, och oj... det var länge sedan jag satt i/på en sådan! Och förlåt men jag fattar inte hur man kan rida i en engelsk sadel! Stiglädren nöp mig i vaderna och skavde som fasen, fick sätta dom innanför sadelkåporna för att kunna rida vidare. Dessutom finns det ju inget stöd i stigbyglarna. Dom bara flaxar om man släpper dem, så man måste hålla vikt i stugbygeln hela tiden.

Och jag började fundera på varför sadlar ser ut som dom gör.
Westernsadeln till exempel.
Lång och bred: Storleken gör ju att trycket och vikten från ryttaren blir jämnare fördelad över hela hästens rygg. Att den är såpass stor är väl för att man ska kunna fästa packväskor, regnrock, lasso osv i sadeln vid arbete.
Breda fendrar och stora stigbyglar: Stabilitet! Man kan longera en häst i westernsadel utan ryttare, och stigbyglarna rör sig inte nämnvärt mycket. Fendrarna är bekväma mot vaderna.
Horn: För att kunna fästa ett rep för släpning, fånga kalv osv.

Engels sadel.
Liten och lätt: Eftersom dessa sadlar utvecklades i militären (?) så är det bra att de tar lite plats och är lätthanterliga, att flytta och sadla med osv.
Smala stigläder och små stigbyglar: Jaa... samma som ovan? Lätt? Sjukt obekvämt i alla fall.
Okej, klart att den lämpar sig mer för hoppning och så men... ärligt. En stor, djup dressyrsadeln kanske, men detta var ingen hit :S

Årets sista tävling

Nu är den slut. Tävlingssäsongen alltså. Igår var vi i Sätila och red sista tävlingen för året!

Lena började med en sjätteplats i Trail, efter att ha möblerat om lite i "L"et.
Jag, klantarsel, diskade mig i Western Riding. Första gången jag rider den grenen! Hade kollat ut skitnoga vilken sida av konerna jag skulle rida, placerade serpentinerna och galoppombyterna så centrerat jag kunde. Men, jag gjorde halten och ryggningen alldeles för tidigt. :( Ett stort plus till domaren dock, som var jättesnäll och kom fram personligen och förklarade att tyvärr var jag diskad pga detta. Enligt poängen hade det annars lett till en tredjeplats...

Sedan går Lena in, rider en 69 poängsrunda i Ranch Trail och roffar åt sig en blågul rosett. Trail kanske är hennes nya gren! Jag red sedan min andra runda reining någonsing, och det är ju så sjukt kul! Satt med ett brett flin hela rundan och bara njöt! Och jag red dessutom till mig en andraplats, vilket jag är jättenöjd med!

Nu dröjer det till nästa tävling... Trist. Det blir väl April Open som första för mig. *ryser*

Nu har vi kört!

Igår var det körpremiär! Vi fick hjälp av Caroline och Ewa, som är erfarna när det gäller att köra in hästar. Så, vi selade på Liona, och efter en halvtimma av pyssel med sele och dylikt spände vi för. Hon tyckte nog att det var lite läskigt när hon skulle starta, vagnen är ju ändå tung och paddocken mjuk och hon är inte van vid att dra. Men så fort vagnen kom i rullning gick det kanon och hon skrittade lugnt frammåt. Körde lite hit och dit och gjorde volter, och sedan gav vi oss för dagen. Lika bra att ta det riktigt lugnt första gången, även om det inte var något problem alls. Dock måste skacklarna kortas ner innan vi kan köra nästa gång. Och tyvärr står nog en ny sele på inköpslistan. Den var visst inte så bra... Men är man nybörjare måste man börja någon stans och lära sig på vägen!

Här kommer lite bilder:

Så förhoppningsvis dröjer det inte för länge innan vi kan köra igen! Snart är vi nog ute och åker i skogen, och till vintern får vi väl köpa bjällror och leka tomte!

Lena och jag har funderat på att starta Liona i en CR dressyr, för skoj skull. Det skulle vara grymt kul! Tränade lite dressyr när jag red sist, och domaren kanske inte kommer jubla över hennes quarter-gångarter (=ganska markbundna) men hon kan ju utföra alla rörelser korrekt.

Sen är jag grymt sugen på att starta en distansritt till våren! Synd bara att jag antagligen inte är hemma när Kinnekulleritten går. Har för mig att den går i april. Har hittat ett jättefint träns i nylon som distansryttare änvänder, som jag verkligen vill köpa! Ett rött då såklart, så kan jag matcha med skydd och pad! Justeja... Jag kan ju köpa skydd i USA! Där lär dom ju vara mycket billigare än här i sverige! Smart Malin... Ibland hänger hjärnan med, även om det är kväll.

Lena rider imorgon också, sedan är det min tur på lördag. Då ska jag fota Liona med hennes nya lindor. Tror inte ens Lena vet att jag köpt dem,.. kommer inte ihåg om jag sa det eller ej. Jaja,. hon tycker att det är jätteonödigt att jag köper massa saker till Liona. Men jag kan inte hjälpa det. Det är det bästa som finns, att shoppa hästgrejer!

Hejsvejs //Malin

Ett klubbmästerskap avklarat