Det snötäckta fältet flyger förbi under oss med blixtrande hastiget. Andetag från starka lungor, dundret från hovar mot marker. Alltför snart kommer slutet, staketet, och vi faller in i en luftig galopp på en volt, för att sedan sätta av ner mot andra sidan, i samma hisnande tempo.

Underbart är ordet. Idag hittade Liona verkligen en extra växel! Hon fick gå i maxfart, och den utsträckningen gjorde nog susen för hennes bakben och rygg. Robert säger att hon behöver sträcka ut, och det fick hon bannemig göra idag! Farttårar rann längs mina kinder hela ridturen kändes det som, och vilken energi hon har! När hon verkligen ligger i, men ändå lyssnar och är mjuk i munnen, då känns hon som en krigshäst att sitta på! Clara vet var jag snackar om ;) Den energin, den glädjen, den KRAFTEN! Magiskt.

Jag finner inte ord som kan beskriva vad den där gula hästen betyder för mig. Hon gav mig nära på en hjärtattack idag när hon rullade fast i boxen, IGEN. Om någonting händer henne, då vet jag inte vad jag gör... Hon betyder så mycket, betyder allt.

Mitt hjärta.

Vitt, Vitt, Vitt!

Idag vaknade jag på Oak Hill, gick ut och fodrade hästarna medans resten av familjen låg och sov, mockade i Lionas box och njöt av lugnet och tystnaden. Det är helt och håller underbart! Hästarnas småhungriga gnäggningar, katterna som kommer och stryker sig runt benen, och solen som långsamt klättrar över trädtopparna.

Som synes på bilderna blev det en hel del bus på fältet idag. Snön ligger tjock i Loo, (well, kanske inte nu längre eftersom det regnar,..) så jag passade på att rida Liona ordentligt! Vi for omkring som dårar, och sedan var det Lenas tur att göra samma sak.
Liona var sååå nöjd och glad efter att ha fått bralla av sig lite! Jag tog även ut Ajax på fältet lite och longerade honom. Jag tror att han saknar Malin Källgren,. det var ett tag sedan han fick göra någonting vettigt nu. Fast nu får han i alla fall tillsammans med våra hästar igen, vilket känns bra. Han blir mer en i gänget nu, mer som våran häst igen.

Jag och Lena planerar att åka till ett ridhus snart och rida ordentligt. Det kan behövas! Liona känns förvisso utvilad och fräsch, men också sorgligt otränad och har fått tillbaka sin jag-gör-vad-jag-vill attityd. Det ska det bli ändring på! Det blir storsatsning detta året på tävlingbanorna, eftersom 2011 blir ett viloår, med ett litet föl istället!

Förresten har jag hittat en showsadel som jag vill ha. Ingen som kan skänka mig 40.000,-? Inte? Synd...

minus, till slut.

Nu går det äntligen att rida igen!

Fältet är fruset, kramsnön har blivit pudersnö, och det är KALLT!
Så nu är det bara att brodda tassarna och rida på åkern. Underbart är ordet.
Jag har haft sådan ridabstinens så det är inte klokt, men nu äntligen är det över. Även om jag inte har njutit av vintervilan som Liona fått, tror jag ändå det gjorde henne gott. Hon känns fräsch, utvilad och peppad på arbete nu. Så det är bara att ta på sig alla kläder man äger och har och ge sig ut i minusgraderna.

Men det är inte bara solsken, såklart. Säg när det är det? Den jäkla nordsvensken, Katja, rymmer vareviga dag, trots att staketet är helt, strömmen på och vi har till och med satt upp en extra bräda där hon tog sig ut senast. Nu får det vara bra. Vad gör man? Hon kan inte stå på box häller, eftersom hon sparkar i boxdörren nätterna igenom. Vi behöver fixa superström till hagarna! Problemet är ju bara att det är svårt att få till det när det är snö och frost på tråden.

Nu är det snart jul! En jul som vi ska fira på Oak Hill Ranch, tillsammans med familj, hästar, katter och alla andra djur som far omkring på gården. Jag hoppas på att få en underbar julaftonsmorgon-ritt på fältet i soluppgången. Kanske ligger den en showsadel under granen i år, eller varför inte ett par nya boots...

GOD JUL!

Vinterväder och abstinens

Shit vad tiden går fort! Idag är det redan den 15 december, min födelsedag!
Känns som det var för bara några månader sedan jag fyllde år senast..
Om 9 dagar är det Julafton. (Nu blev du lite stressad, va? ;))

Vädret kunde ju firat mig bättre. Det är snöblandat regn här nere i Western Götaland. Jag hade planer på att rida Liona, ordentligt för första gången på säkert tre veckor. Men icke. Paddocken är frusen, med kramsnö ovanpå. Jag vet inte om jag ska brodda henne och rida lite där ändå, och se om vi kan överleva snöstyltor, men eftersom det är fruset under blir det ju knasigt med broddarna, det blir fel vinkel på hoven (har bara två hål) och det är redan knaggligt som det är.

Alternativ nummer två är fältet. Men där är det inte fruset. Om jag broddar henne och rider där kommer jag slita sönder hela fältet, och har jag inte broddar vet jag inte om jag kan ta mig dit. Asfalten är SJUKT hal. Och risken att rida sönder fältet finns fortfarande kvar.

Rida ut är inte ens att tänka på.

Så det verkar som det får bli en gosstund i stallgången innan jag åker hem igen. Vi har sagt att varje gång vi saknar ett ridhus ska man lägga en krona i en spargris. Idag är jag beredd att skänka en hundring till ridhuset! Jag har inte 'ridit' på flera veckor, bara kunnat skritta runt lite pga vädret. Det är så trist så jag vet inte vad. Jag har ridabstinens! :(

Åh, jag längtar verkligen efter att få ett litet föl på gården!
Planen är att betäcka Liona med quarterhingsten Tejons Nifty Pine till våren. Jag, som aldrig har haft föl förut, är väldigt spänd av förväntan, redan nu! Jag vet exakt hur mitt föl ska se ut, exakt hur den ska vara byggd och vara i temprament. Och ingenting är omöjligt, så jag tvivlar inte en sekund på att mitt drömföl kommer komma till världen en marsdag 2011.
Det vore väldigt kul, och bra, om vi kunde ha 2 föl på gården, så att Lionas lille inte behöver växa upp ensam, utan "likar" att busa med. Jag förespråkar alltid att ha föl tillsammans. Lena och jag har en liten plan angående det, men det tänker jag inte avslöja än... :D

Idag har jag ridit 3 hästar. Mindy kändes väl som igår, om möjligt lite mindre stressad och mer seg. Enligt Malin kan även det vara tecken på stress... Vi får väl se hur detta går.
Katja var desto piggare, och för att undvika bockningar höll jag mig till att jobba henne ordentligt i trav och skritt. Jag var supernoga med att hon hela tiden skulle gå i balans, i rätt tempo och jobba på med ryggen. Hon är faktiskt rätt så lyhörd för sitsen, kallblodstravare till trots... När jag samlade henne lyssnade hon verkligen, och så även i ökningarna.

Med Liona busade jag mest. Kändes som att vi behövde en liten kravfri dag. Dock tränade vi lite sidvärtes rörelser, samlad galopp och balans,.. Hon är så underbar, min häst. Jag är precis lika kär som första gången jag såg henne..

Imorgon blir det jobb, men på torsdag åker jag upp igen! Då får vi se vilka pållar som ska få springa lite.

Mind your own business

Idag har jag ridit Mindy och Liona. Planen på att rida 5 hästar gick i stöpet på grund av sömnbrist på grund av mardrömmar, pisseväder ala novermbersverige och helt enkelt tidsbrist pga att jag tog en senare buss... Liona var pigg och glad, och gick SÅ sjukt bra! Hon bär sig mycket bättre i galoppen nu, och är överlag mer possitiv och glad. Dock har jag inte börjat ställa några mer krav på bättre form än, vi lämnar det tills det blir mer aktuellt, alltså tills våren. Innan dess ska jag fortsätta att stärka henne och rida mer balanserat och nogrannt.

Mindy sedan, var ett bekymmer. Först och främst går hon runt i sin rastlöshet i hagen, långt bort from dom andra. Hon står visserligen stilla ibland, men ändå ensam, och för det mesta vandrar hon omkring. Jag vet inte om hon ser sig omkring, eller om det är stressmoment? En före detta ridskolehäst, vem vet vad hon fått utså? Jag fick muta henne med mat för att komma in, lirka på henne grimman (hon är huvudskygg) och ta in henne. Väl i sadeln var hon spänd och stissig, kunde inte stå still en sekund på ridbanan, lättade i fram 2 gånger och försökte trycka upp mig i staketet. Hon är otroligt strykrädd i munnen, och jag försöker ta så lite som möjligt i bettet.

När jag däremot börjar rida henne framåt i trav och galopp, då är hon stabil och lugn, snarast seg! Hon har fantastisk skön galopp, en sådan som jag skulle kunna sitta och rida i timtal i sträck. Men frågan är, om Mindy har för mycket bagage med sig för att fungera som lektionshäst? Vi kan inte ha en stressad, rädd och obalanserad häst, som folk ska lära sig rida på. Hon har fortfarande 12 dagar på sig att visa en annan sida, men blir det inte bättre får vi skicka hem henne igen. Vilket känns väldigt tråkigt, eftersom både jag och Lena känner att vi vill ta hand om henne, ge henne några bra år innan det är dags för pensionärslivet, och lära henne att hon inte behöver vara rädd för personen som sitter på hennes rygg,. men vi får se vart dessa hovar bär. Förhoppningsvis finner hon lugn och trygghet hos oss, som resten av flocken har gjort.

Efter en helg på Oak Hill

Phu! Vilken helg vi har haft! I lördags red vi ut på en tur till sjön, där 3 av 4 hästar skötte sig riktigt illa! Och vem skötte sig bra? Jo, 3-åringen som är riden i mindre än ett halvår... Vi kom helskinnade hem i alla fall, även om Katja började sparka omkring sig. Väl hemma mockade vi ur hela bädden i Tinys box och lade in nytt strö, köpte godis och massor av andra onyttigheter och tillbringade kvällen i soffan med att titta på Pride and Predjudice (igen).

Idag, söndag, har det regnat HELA dagen! Jag har varit konstant fuktig sedan jag först gick ut och tog in hästarna imorse. Vi har haft sitslektion (Grand brallade så min lektion blev ganska kort), slängt in 3 veckors ved i källaren, mockat boxar, lagat hage (KATJA!!) tränat Mindy, Lena har haft lektion... En helg med högt tempo, som alltid. Och jag älskar det! Nu är jag sådär gött mör och trött som man bara är efter hårt arbete.

Det uppstod en liten situation när vi skulle ha sitsträningen. Meningen var att jag skulle longera Katja när Joanna red, men när jag skulle ha ut henne på en volt, gick hon emot mina hjälper, och när jag då vevade, och rappade till henne, med repet och hon svarade med att nästa springa över mig, lätta i baken eller "grymta", då gav jag mig. Jag värdesätter mitt liv alldeles för mycket för att ge mig in i en fight med ett ouppfostrat kallblod. Och det gör mig ledsen. Jag vet mycket väl VAD jag ska göra, men jag gör det inte. Och VARFÖR har ingen uppfostrat Katja innan!? Varför har dom bara åkt runt i skogen utan att bry sig om att lära henne allmänt hyffs? Oftast blir det så att "Jag rider bara i skogen, så min häst kan inte så mycket." Utbildning av ALLA hästar tycker jag är jätteviktigt! Man måste väl ha 100% koll på hästen, i skogen likväl så på banan? Om inte mer i skogen, där du inte har några staket som kan rädda dig..

För att avsluta lite possitivare tror jag att Mindy kommer bli en bra lektionshäst, om hon bara lugnar sig lite, slutar stressa och förstår att hon inte kommer få stryk hos oss. Hon är gammal ridskolehäst, från en ridskola med dåligt rykte där hon vantrivdes, och hon är livrädd för att man ska rycka henne i munnen. Men på bara två dagar och ett ridpass verkar hon redan lugnare, gladare och mer avslappnad. Hon hugger inte längre när man spänner sadelgjorde (tack gud för westernsadlar) och kastar inte undan huvudet när man ska tränsa. Hoppas det fortsätter att gå bra! Hon har 2 veckor på sig... Fungerar det inte få hon åka tillbaka.

Imorgon har jag 5 hästar att rida. Underbart!
Hoppas verkligen att det är fint väder...