Isgata + Missy = *skakar på huvudet*

(Bild från stallet i Texas. I like.)

Hej och hallå! Hemskt vad dåligt jag har bloggat det senaste... Måste erkänna anledningen, som råkar vara att jag är sjukligt dålig på att formulera mig när det kommer till blogginlägg och dagböcker. Det är trist att sitta här och svamla på dålig svenska, men jag ska göra ett försök. Igen.

Idag red jag med Viktora till ridhuset. Liona flippade ur både en och tre gånger på vägen dit, men jag överlevde efter lite hjärtklappningar och broddarna gjorde ett bra jobb. Dock tar de inte så bra när hästskrället trippar på tårna...

Väl framme i ridhuset lekte tre andra ryttare plocke-pinn..... Oj förlåt, jag menar att de hade markträning! Bommar.... i HELA ridhuset! + 4 hopphästar som rände runt med sina luftiga galopper och skuttade över bommar och studshinder. Jag och "cowboyhästen" höll oss undan. När de efter en stund var klara tog vi dock för oss, och red sidepass över upphöjda bommar (vilket de andra tyckte va superhäftigt och försökte sig på själva, med mindre lyckade resultat.. hehe). Vi galopperade slalom mellan bommar, bytte galopp och red mycket förvänd sådan. Liona jobbade på bra och hon var sååå nöjd så det nästan lyste ur ögonen på henne!

På vägen hem kom dock den sämre delen i min häst personlighet fram, nämligen allas vår "Missy". Jag sa till henne att om hon tänkte stissa runt och halka omkull, då fick hon minsann göra det utan mig på ryggen för jag tänker inte åka isbana, så jag satt av och ledde henne. Tja, vi kom hem levande, men knappt. Hon bockade, sparkade och sprang näästan på mig (men jag bankade undan henne). Ibland undrar jag om lobotobering på Missy kanske vore nåt, så att jag bara behöver ha kvar Liona.

Jaja. Ingen skada skedd! Liona fick sig en genomkörare med ryktstenen, med en pälsboll stor som en chihuahua till följd. Varför, åh VARFÖR klippte vi henne inte!?
Lena klippte Lionas svans när jag var på andra sidan pölen, och i flätat tillstånd hänger den strax nedanför hasen. Lena, hädanefter sköter JAG saxen. (haha, nu blir hon väl vansinnig...) Men du vet ju att jag tycker det är superkul, vilket du inte gör. Så jag kan väl få ansvara för skönhetsdelen? *tittar med bedjande ögon*

Det var allt för idag! Återkommer om det händer någonting spännande nästa gång jag rider.
Ciao

Lillasyster är hemma, tror Liona är gladast!

I söndags hämtade jag hem Malin från flygplatsen efter att jag och Liona varit ute på en tur i det fina vädret, hon såg spöken överallt och var spänd som en fiolsträng men man får väl ha överseende med det. Det var ju trots allt kallt, då brukar hästar bli knasiga plus att hennes lilla hage som hon står själv i inte är mkt att hurra över. Rebecca red en dag förra veckan och Hanna en sen lyckades jag hålla igång de andra. I lördags red vi en fantastisk lektion för Krister, helt utan tyglar funkade tempoväxlingar, övergångar, öppna, sluta och stopp. Vi var tre som strålade efter den lektionen. Tack för det mina vänner!

Influensa, feber och en helt oförstående häst

Vilken vecka det har varit... Jag har legat sjuk men jag har ridit i alla fall (kanske därför jag inte blivit frisk?). Liona har gått jättebra:) Godisgrejen har verkligen fungerat på henne. Men nu igår så fick Liam 41 graders feber och han ligger helt utslagen i sängen så jag kan inte göra någonting. Inte har jag introducerat någon annan i stallet heller men idag får jag nog ringa Rebecca, Liona är så förväntansfull så fort jag kommer till stallet, hon älskar ju att jobba... Är för övrigt väldigt trött på att behöva åka till stallet, även om vi står i ett mycket bra stall, vill ha skruttan utanför dörren och håller tummarna varje dag för att det skall dyka upp en bra gård på Hemnet men än så länge har det varit dåligt med det. Nu skall jag lägga mig igen och försöka krya på mig. Ha det bra så hörs vi!

Ensamstående mamma med eget företag och en häst som skall ridas varje dag, kommer hon hinna blogga lika mycket som lillasyster?

Ni som läser den här bloggen kanske inte har förstått att jag, Lena, faktiskt rider hästen minst lika mycket som Malin, att jag sedan inte prioriterar att blogga är en annan femma...

När jag vaknade imorse hade jag fått sms ifrån Malin, det var bilder på stallet, huset och ridbanan. En del hästar verkar gå lösa på gården. Malin hade fått rida Rogers bästa häst det första hon gjorde, snacka om förtroende, och hon höll på att åka av när han spann och hade gjort några meters slidestop. Roger ville att jag skulle komma över snart och det skall jag, tanken är att jag skall hämta hem Malin i slutet av Mars. Är det någon som vill hänga på? Man skall inte vara avundsjuk... Men jag är det nu, haha! Önskar verkligen att jag var i Malins kläder istället för att vakna upp i ett kallt Sverige med fruktansvärt ont i halsen och en son med ögoninflammation, vetandes att hästen redan har vilat i 3 dagar och absolut behöver ridas idag. Om jag inte frisknar till under dagen får jag nog ringa någon av mina "hästskötare" så hästen får bli ompysslad iaf.

För övrigt kommer det att ställas mycket högre krav på vår kära lilla Liona framöver, Roger har sagt flera gånger att han tror att hon skulle kunna bli så bra att hon kan vinna de största tävlingarna i Sverige och nu har vi kommit till en gräns där jag faktiskt kan lära henne saker och inte tvärtom som har varit fallet. Liona är en sån där häst som om man gör rätt så gör hon rätt. Nu mer vet jag dock att jag gör rätt och nu skall hon bara motiveras att avancera, har börjat belöna henne med godis, det verkar fungera bra. Då har hon någonting att se fram emot om hon tar i lite extra istället för att bara få bestraffning när hon latar sig.

Det här inlägget blev längre än jag tänkt, lovar att skriva kortare i fortsättningen;)

Kram från Lena

Texas

På söndag åker jag till Texas som sagt, och jag kommer att uppdatera min resa i Resedagboken! (Kan inte skriva på alla sidor så... jag håller mig till en!) Om det är någon som vill följa min resa, så kan ni maila till mig på Malin639@hotmail.com, så lägger jag in eran mailadress på listan. Då kommer ni få ett mail varje gång jag uppdaterar :)

Idag red jag Liona i ridhuset och hon gick såå bra. Kommer sakna henne sjukt mycket! Pussade massvis på henne i hagen och klappade, och även om hästbrist är det sista jag kommer få så är det ändå inte Liona jag rider... Underbara häst, jag älskar dig! <3 Det verkar nästan som att hon vet att jag åker, för hon stod och pussades med mig trots att det låg hö framme till henne.

:'[

Imorn blir det packning och "hejdå". Fan, ångest! Jag kommer sakna så mycket.. men det kommer bli ball så klart, och så länge jag har hästarna så kommer det bli bra!

Igår bar det ut på vägarna! Jag är så sjukt trött på isen och halkan nu... som tur var har det töat tillräkligt för att det ska gå att rida i alla fall. Men broddarna fick sitta i, och tur var väl det för borta i Bälinge blev det halkigare ju längre vi red. Liona var helt sprängfylld av överskottsenergi och hade nog mått bra av en ordentlig galopptur, men sånt är livet...

På hemvägen lät jag henne galoppera uppför backen från Ingemar. Dock hade jag nolltolerans och minsta lilla försök att dra iväg snabbare fick hon sakta ner och fatta ny galopp. På hemvägen stod jag i fältsits i galopp och bytte på rakt spår flera gånger! Fick samla henne en del först och ställa om ordentligt men sedan bytte hon lekande lätt.

Underbara knäpphäst! <3
Jag kommer sakna dig...

Vårvärme och hästkärlek

Idag vaknade jag i min varma, underbara säng, och möttes av strålande sol från en klarblå himmel! Och vad som är ännu bättre.... Det hade töat! Inte HELT alltså, men ganska mycket ändå! Min fantastiska underbara pappa hämtade mig och körde mig till stallet. Väl där insåg jag att ganska mycket is låg kvar så.... jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna rida idag häller. Men, så fort jag klev ur bilen såg jag ett underbart hästhuvud skjuta i vädret, och en brummande gnäggning från min vackra häst värmde långt in i själen! Hon fortsatte att brumma välkomnande, och sedan mer "ta in mig och rid!"-gnägga medans jag mockade, fixade hö, fyllde på vatten och plockade fram groombagen. Jag drog med mig grimman i farten och tog in Liona ifrån hagen.

Vila idag också? Yeah right... hon hade förmodligen sprängts! Jag fick låna gängtapp och ett litet krafsverktyg av Viktoria och började arbeta med broddhålen. Phu, snacka om ryggvärk! Liona höll sig i skinnet största delen av tiden, och efter en svettig halvtimma satt 2 broddar på plats i varje sko. Jag satte på skydd fram, sadlade och tränsade med min favoritkombination: Kimblewickbett och Bosal!

Vägen upp till ridhuset var allt annat än töad. Eller jo, det översta lagret kanske, men det var fortfarande en hel del kvar! Men broddarna gjorde sannerligen sitt jobb, och jag tog mig till fots, men Liona smygandes bredvid mig, upp till ridhuset utan missöden. Väl i ridhuset värmde jag upp i trav och galopp på lösa tyglar innan jag började träna. Samling, sidvärtes, ryggningar och galopparbete. Liona var SÅÅ glad och jobbade på som om det gällde OS-guld! Vi försökte oss på en halv galoppiruett, och jag måste säga att det inte är alltför långt ifrån... Även lite "passage". Jaa jag menar, hon har ju inte direkt några höga benlyft, men travar i princip på stället med bra samling och form. Och för en paint, som är född med markbundna gångarter är jag mäkta stolt över min lilla gula! Jag fick mana på henne lite med sporrarna när hon verkligen började ta i, och jäklar vad hon jobbade på! Och ja, att få en paint att gå i passage är kanske som att få en PRE att jogga som en pleasurehäst.... Inte omöjligt, men svårt!

Efter lite galoppslutor, byten och öppnor längst fyrkanten var jag tvungen att rida hem, ca 45min efter min ankomst. (Jobbet kallade) Jag ledde henne hem igen, men när vi kom till dungen flippade hon ur totalt! Liona är sällan rädd för saker, om inte säga aldrig. Men det är någonting med dungen... Massor av hästar reagerar supermycket där och ser spöken överallt. Liona var spänd som en fiolsträng och dansade fram bredvid mig på den hala stigen med halsen krökt och tuggade på bettet. Då och då flög hon iväg, och runt eftersom jag höll kvar i tygeln.

Denna dungen ÄR en gammal gravplats. Vi hittade lite information om Alingsås för längesedan, och det visade sig att denna annorlunda dunge, med sina kullar och stigar alltså är en gammal gravplats. Jag vet inte om jag tror på andar och spöken, men ibland undrar jag... så fort vi kommer ut ur dungen lugnar hon sig! - I alla fall, vi kom hem levande, och hon slappnade som sagt av så fort dungen var på säkert avstånd. Jag gned henne hyffsat torr med en handduk och släppte sedan ut henne i hagen utan täcke för att lufta sig medans jag hängde in sadeln och plockade i ordning det sista. Hon stod så nöjt och tuggade på sitt hö, med den underbara solen gassandes. Det var verkligen vårväder idag! Jag skippade båda mina jackor och jag SVETTADES när jag red! Fantastiskt,... jag hade ett leende som gick från öra till öra när jag nynnandes pysslade i stallet.

Men tyvärr kallade jobbet, och Liona fick täcke på sig igen, även om jag hade velat lufta henne mera. Sedan hämtade pappa mig igen och vi åkte hem. Sånna här dagar är värda att minnas länge. Dagar då allt (eller ja, nästan allt) stämmer och allting fungerar precis som det ska! När Liona verkligen plockar fram sitt bästa jag och går som hon gjorde idag, då älskar jag henne så mycket att det värker i hjärtat. Min underbara, vackra lilla häst. Vad har jag gjort för att förtjäna dig?