13/7

Nu händer det grejer på gården! 4 ton hö huserar numera på logen, och 12 rundbalar väntar bakom knuten. Det känns härligt att för första gången ha tagit och få använda sitt eget hö!

Idag, onsdag, händer någonting alldeles speciellt. Inte nog med att vi är på förstasidan i lokaltidningen, vi ska även hämta gårdens nyaste häst, Cody O'lenas Snap! Snap är Kennet och Marias (Malin och Lenas föräldrar) häst, och har just nu ett föl vid sidan. Hon ska idag få åka direkt till hingsten Tejons Nifty Pine för att bli betäckt. Snap är ett 8årigt quartersto som ska få lära Kennet och Maria att rida, samt ge Malin och Lena ett vackert föl nästa sommar. Hon är "kosseavlad", vilket även Tejons är, så vi hoppas på att få en vacker quarterhingst med massor av cowsense!

------------------------------

Vi kommer att anordna en westerndag på gården! Intresset för western växer snabbt, och för att ge folk en inblick i westernridningens värld anordnar vi "Öppen Gård" för alla som är intresserade. Läs mer på www.oakhillranch.se eller www.alingsaswesternriders.se

I helgen var vi på årets första tävling! WRCb's arrangemang i Munkedal. Tiny var med och gjorde tävlingsdebut på ett strålande sätt. Hon fick en mjukstart på tävlandet med att Lena ledde henne runt trailbanan (det var lite för spännande med allt runt omkring.) Sedan kom hon 3a i Western Riding efter en kanonritt, och sist men inte minst ytterligare en rosett efter Reining, där Lena och Tiny gjorde några fina volter i trav och sedan tackade för sig, eftersom Tiny var alldeles för trött.

För Malin och Liona gick det också bra. En tredjeplats i Western Horsemanship och 2a i Western Pleasure. Tyvärr spann Malin 5 varv, istället för 4 i reiningen och fick en vit tröstrosett som plåster på såren. Nästa gång kommer hon nog räkna mer noga...

Till helgen ska vi börja sätta sommarhagar. Nu drar det snart igång med bete och annat skoh som hör den ljusare årstiden till!

Kyllemos Eros

Det är med stolthet vi presenterar nyaste tillskottet till Oak Hill Ranch, en shetlandsponny som tillsammans med Ajax ska få lära barn att rida till våren; Hingsten Kyllemos Eros!

Eros ägare har beslutat att han ska få sluta som avelshingst, och komma till oss för att (antagligen) bli valack och få en ny uppgift i livet. Han är inkörd, och ska under vinter-våren ridas till och tränas.

Om du är nyfiken på Eros' stam, premieringspoäng och vill se bilder, så surfa in på www.honsetorps.se och klicka sedan på hästar-(klicka på bilden-)hingst.

När Eros kommer hem till oss är ännu inte bestämt. Väglaget måste bli bättre först, så det kanske dröjer några veckor.

-Malin

Ny blogg.

Hej allihopa!
Lena har ni uttryckt att denna bloggen blev alldeles för personlig, eftersom det bara var jag (Malin) som bloggade, och då mest om Liona eftersom det är henne jag rider för det mesta. Och det kan man ju hålla med om. Jag ber ödmjukast om ursäkt, Lena ;)

Så därför låter jag denna bloggen få vara en blogg åt Oak Hill Ranch, och fortsätter att skriva mer personligt och Lionifierat på http://www.stormlilja.blogspot.com , Välkommen dit!

15 Januari

Det är med skräckblandad förtjusning jag ger mig iväg. Galoppen förlorar snart sin tretaktighet, och det går så fort att ett dovt dunder är allt som hörs från hovarna som trummar mot den snötäckta marken, blandat med min hästs djupa andhämtningar. Jag har tyglarna i höger hand, och den vänstra om hornet; min livlina ifall ett bocksprång skulle spränga fram. Men vi når slutet på fältet utan missöden, och faller in i en något långsammare galopp på en stor volt där vi rider några varv, innan det är dags igen...

Även om det är underbart att rida i snön, så börjar jag faktsikt bli trött på den. Så fort man råkar spilla lite vatten i stallången blir det förädanade isfläckar, och vattnet i tunnorna i hagen är en solid klump. Men, det är ju trots allt skönt att slippa leran, även om jag längtar efter den tid då mina kinder är röda av värme, inte av bitande kyla. En tid då man inte behöver 5 lager kläder för att kunna gå ut genom dörren. På med ett par skor bara, så är du klar!

Liona var väldigt otålig idag innan vi skulle ut och rida. Hon skrapade i marken så jag trodde skorna skulle trilla av, så jag fick nog och band upp ett framben med ett rep till hornet. Jag vet egentligen inte om det är så man gör för att få stop på det beteendet, men det var ett tips jag fick i USA i alla fall, och det verkar fungera. Givetvis far hon inte illa av det, men det är ju inte häller vidare bekvämt att stå med ett ben i luften hela tiden. Tyvärr kan man ju inte binda upp benet om hon inte har sadel på sig, så innan det åker på är det det vanliga "Quit!" som inte ger någon effekt.

Det känns som att vi börjar komma igång igen. Under vintern och hösten har jag slappat så mycket med Liona, mest busridit och låtit henne komma undan med saker. Jag har till exempel märkt att hon inte lyssnar lika fort på sidförande skänkel. Jag har inte flyttat mycket på henne alls, och därför ignorerar hon skänkeln och fortsätter åt samma håll. Ajja Bajja på mig! Men det har blivit ändring nu. Jag har börjar rida henne på stången igen, istället för Kimblewick-bettet (Sorry Robert, jag vet: "Train them as you show them!") Det är ändå svårare att träna på ett fält med 40cm snö. Det är knöligt och lite bökigt, så vi får göra så gott vi kan och förbereda oss inför att börja träna på allvar när det blir barmark igen. Jag längtar efter att kunna åka till ridhus!

I förrgår fick jag hem ett nytt lasso som jag köpt från Malin "Roping-Malin" Andersson. Det känns jättebra, men svårare än mitt gamla att kasta med. Shit vad trött man blir i axeln fort! Men jag ska träna hårt även med det i vår och bli säkrare på ropingen. Inte för att jag ska tävla roping, men jag vill rida mycket ranch trail och det är ju alltid coolt att kunna träffa dummyn. Då får man applåder! ;)

Tiny är också snart i kondition igen, och vi laddar för fullt inför tävlingssäsongen 2010! Det kommer bli ett grymt år. Året då det händer.

-Malin

Halvhelg på Oak Hill

Vilken helg det varit! Eller... "halvhelg", eftersom vi bara var där ute från Fredag till Lördag eftermiddag. Men skoj har vi haft det! Vi har kört fyrhjuling (pappas leksak är en bra leksak), ridit i mörkret på ängen, burit 7 vattenhinkar från källaren, och insett hur sjukt jobbigt det är, så idag använde vi tidigare nämnd leksak för att köra vatten, mycket smidigare. Idag red vi i ekhagen, jag, Joanna och Lena. Liona var tokglad och tog alla tillfällen hon kunde till att bocka och bralla lite. Vi kände oss nog alla som 9-åringar på busiga B-ponnyer när vi for fram i snön bland ekar och vita buskar. Jag och Liona försökte ta oss igenom ett buskage på ett ställe. "Det går säkert!" tänkte jag, och Liona klampade troget på. Dålig idé. Vi såg ut som snögubbar båda två, och stor gren fick sätta livet till när den fastnade i min jacka och drogs av...

Vi planerar för fullt inför våren och sommaren, med massor av aktiviteter och tävlingar! Knatteridningen ska dra igång, men innan dess behöver vi en till ponny och sadlar till dessa små. Vi har eventuellt en shettis på gång, men jag vill inte säga någonting innan det är bestämt! Vi ska bygga en dummy och börja träna roping, ha världens grillfest, kanske fixa en rundkorall, köpa bommar, bygga en grind till paddocken, rida tills vi får skavsår där bak och NJUTA av att det inte längre står 'minus' på termometern. Okej, snön är underbar som den är nu och det är SÅ kul att rida på fältet när snön yr runt hovarna, men jag föredrar keps och t-shirt framför termobyxor och mössa.

-Malin

Fölfunderingar

Nu har jag tagit mig en funderare, pratat med Lena och kommit fram till att Lionas betäckning får vänta. Det känns lite hastat, som alltid med oss :P Dessutom vill jag verkligen tävla denna säsongen, och tävla mycket! För en gångs skull kommer jag och Lena inte att dela häst, utan kunna rida själva!! Det får jag ju inte missa.

Så fölet får vänta. Det gör ju ingen skillnad om hon är 10 eller 11 första gången hon får trycka ut en liten, eller hur? Då har jag ett år på mig att plugga på om föl, avel, fölningar osv. Och bestämma namn ;)

Det känns faktiskt väldigt bra, när jag känner efter. En sten som försvunnit, eller nåt. Och till nästa år, vem vet, kanske har jag en annan häst att tävla då, så kan Liona få vara mamma på heltid. Visst längtar jag efter ett föl också, men jag vill inte göra någonting förhastat. Det är en stor grej, och det ska man inte ta lätt på.

Så nu funderar jag på att sätta mig och beställa en skjorta från internet. Det blir nog en vit ändå, så får jag blinga mig med rött för att matcha filten på något annat sätt. Nu satsar vi stenhårt på SM 2010, och så kör vi så det ryker!

Hejja Hejja!

Sadelfunderingar

Jag och Rebecca är sugna på att köpa en sadel, eventuellt ihop.
Men jag vet inte vad för sadel!
Nu snackar vi engelska sadlar, alltså.

Hopp, dressyr eller allround? Om det blir någon form av tävling, så blir det i dressyr. Men vi hoppar ju också, dock bara för skojs skull. Dessutom, om vi köper en ren hoppsadel kan man ju använda den om man mot förmodan skulle rida Hunter någon gång. Men allra mest lockar nog en dressyrsadel, men djup stits! Det går väl att skutta över små fjanthinder med den? Jag hoppar ju för tusan i Westernsadel nu!

Nån sadelexpert som kan tipsa? Finns ju massor av billiga på nätet, men då är det ju samma problem som alltid; Tänk om den inte passar? Enligt min erfarenhet är det svårare att tillpassa en engelsk sadel än en westernsadel. Men jag har kanske fel!
Det är ju verkligen en djungel det här.
En snårig, farofylld djungel...

Det snötäckta fältet flyger förbi under oss med blixtrande hastiget. Andetag från starka lungor, dundret från hovar mot marker. Alltför snart kommer slutet, staketet, och vi faller in i en luftig galopp på en volt, för att sedan sätta av ner mot andra sidan, i samma hisnande tempo.

Underbart är ordet. Idag hittade Liona verkligen en extra växel! Hon fick gå i maxfart, och den utsträckningen gjorde nog susen för hennes bakben och rygg. Robert säger att hon behöver sträcka ut, och det fick hon bannemig göra idag! Farttårar rann längs mina kinder hela ridturen kändes det som, och vilken energi hon har! När hon verkligen ligger i, men ändå lyssnar och är mjuk i munnen, då känns hon som en krigshäst att sitta på! Clara vet var jag snackar om ;) Den energin, den glädjen, den KRAFTEN! Magiskt.

Jag finner inte ord som kan beskriva vad den där gula hästen betyder för mig. Hon gav mig nära på en hjärtattack idag när hon rullade fast i boxen, IGEN. Om någonting händer henne, då vet jag inte vad jag gör... Hon betyder så mycket, betyder allt.

Mitt hjärta.

Vitt, Vitt, Vitt!

Idag vaknade jag på Oak Hill, gick ut och fodrade hästarna medans resten av familjen låg och sov, mockade i Lionas box och njöt av lugnet och tystnaden. Det är helt och håller underbart! Hästarnas småhungriga gnäggningar, katterna som kommer och stryker sig runt benen, och solen som långsamt klättrar över trädtopparna.

Som synes på bilderna blev det en hel del bus på fältet idag. Snön ligger tjock i Loo, (well, kanske inte nu längre eftersom det regnar,..) så jag passade på att rida Liona ordentligt! Vi for omkring som dårar, och sedan var det Lenas tur att göra samma sak.
Liona var sååå nöjd och glad efter att ha fått bralla av sig lite! Jag tog även ut Ajax på fältet lite och longerade honom. Jag tror att han saknar Malin Källgren,. det var ett tag sedan han fick göra någonting vettigt nu. Fast nu får han i alla fall tillsammans med våra hästar igen, vilket känns bra. Han blir mer en i gänget nu, mer som våran häst igen.

Jag och Lena planerar att åka till ett ridhus snart och rida ordentligt. Det kan behövas! Liona känns förvisso utvilad och fräsch, men också sorgligt otränad och har fått tillbaka sin jag-gör-vad-jag-vill attityd. Det ska det bli ändring på! Det blir storsatsning detta året på tävlingbanorna, eftersom 2011 blir ett viloår, med ett litet föl istället!

Förresten har jag hittat en showsadel som jag vill ha. Ingen som kan skänka mig 40.000,-? Inte? Synd...

minus, till slut.

Nu går det äntligen att rida igen!

Fältet är fruset, kramsnön har blivit pudersnö, och det är KALLT!
Så nu är det bara att brodda tassarna och rida på åkern. Underbart är ordet.
Jag har haft sådan ridabstinens så det är inte klokt, men nu äntligen är det över. Även om jag inte har njutit av vintervilan som Liona fått, tror jag ändå det gjorde henne gott. Hon känns fräsch, utvilad och peppad på arbete nu. Så det är bara att ta på sig alla kläder man äger och har och ge sig ut i minusgraderna.

Men det är inte bara solsken, såklart. Säg när det är det? Den jäkla nordsvensken, Katja, rymmer vareviga dag, trots att staketet är helt, strömmen på och vi har till och med satt upp en extra bräda där hon tog sig ut senast. Nu får det vara bra. Vad gör man? Hon kan inte stå på box häller, eftersom hon sparkar i boxdörren nätterna igenom. Vi behöver fixa superström till hagarna! Problemet är ju bara att det är svårt att få till det när det är snö och frost på tråden.

Nu är det snart jul! En jul som vi ska fira på Oak Hill Ranch, tillsammans med familj, hästar, katter och alla andra djur som far omkring på gården. Jag hoppas på att få en underbar julaftonsmorgon-ritt på fältet i soluppgången. Kanske ligger den en showsadel under granen i år, eller varför inte ett par nya boots...

GOD JUL!

Vinterväder och abstinens

Shit vad tiden går fort! Idag är det redan den 15 december, min födelsedag!
Känns som det var för bara några månader sedan jag fyllde år senast..
Om 9 dagar är det Julafton. (Nu blev du lite stressad, va? ;))

Vädret kunde ju firat mig bättre. Det är snöblandat regn här nere i Western Götaland. Jag hade planer på att rida Liona, ordentligt för första gången på säkert tre veckor. Men icke. Paddocken är frusen, med kramsnö ovanpå. Jag vet inte om jag ska brodda henne och rida lite där ändå, och se om vi kan överleva snöstyltor, men eftersom det är fruset under blir det ju knasigt med broddarna, det blir fel vinkel på hoven (har bara två hål) och det är redan knaggligt som det är.

Alternativ nummer två är fältet. Men där är det inte fruset. Om jag broddar henne och rider där kommer jag slita sönder hela fältet, och har jag inte broddar vet jag inte om jag kan ta mig dit. Asfalten är SJUKT hal. Och risken att rida sönder fältet finns fortfarande kvar.

Rida ut är inte ens att tänka på.

Så det verkar som det får bli en gosstund i stallgången innan jag åker hem igen. Vi har sagt att varje gång vi saknar ett ridhus ska man lägga en krona i en spargris. Idag är jag beredd att skänka en hundring till ridhuset! Jag har inte 'ridit' på flera veckor, bara kunnat skritta runt lite pga vädret. Det är så trist så jag vet inte vad. Jag har ridabstinens! :(

Åh, jag längtar verkligen efter att få ett litet föl på gården!
Planen är att betäcka Liona med quarterhingsten Tejons Nifty Pine till våren. Jag, som aldrig har haft föl förut, är väldigt spänd av förväntan, redan nu! Jag vet exakt hur mitt föl ska se ut, exakt hur den ska vara byggd och vara i temprament. Och ingenting är omöjligt, så jag tvivlar inte en sekund på att mitt drömföl kommer komma till världen en marsdag 2011.
Det vore väldigt kul, och bra, om vi kunde ha 2 föl på gården, så att Lionas lille inte behöver växa upp ensam, utan "likar" att busa med. Jag förespråkar alltid att ha föl tillsammans. Lena och jag har en liten plan angående det, men det tänker jag inte avslöja än... :D

Idag har jag ridit 3 hästar. Mindy kändes väl som igår, om möjligt lite mindre stressad och mer seg. Enligt Malin kan även det vara tecken på stress... Vi får väl se hur detta går.
Katja var desto piggare, och för att undvika bockningar höll jag mig till att jobba henne ordentligt i trav och skritt. Jag var supernoga med att hon hela tiden skulle gå i balans, i rätt tempo och jobba på med ryggen. Hon är faktiskt rätt så lyhörd för sitsen, kallblodstravare till trots... När jag samlade henne lyssnade hon verkligen, och så även i ökningarna.

Med Liona busade jag mest. Kändes som att vi behövde en liten kravfri dag. Dock tränade vi lite sidvärtes rörelser, samlad galopp och balans,.. Hon är så underbar, min häst. Jag är precis lika kär som första gången jag såg henne..

Imorgon blir det jobb, men på torsdag åker jag upp igen! Då får vi se vilka pållar som ska få springa lite.

Mind your own business

Idag har jag ridit Mindy och Liona. Planen på att rida 5 hästar gick i stöpet på grund av sömnbrist på grund av mardrömmar, pisseväder ala novermbersverige och helt enkelt tidsbrist pga att jag tog en senare buss... Liona var pigg och glad, och gick SÅ sjukt bra! Hon bär sig mycket bättre i galoppen nu, och är överlag mer possitiv och glad. Dock har jag inte börjat ställa några mer krav på bättre form än, vi lämnar det tills det blir mer aktuellt, alltså tills våren. Innan dess ska jag fortsätta att stärka henne och rida mer balanserat och nogrannt.

Mindy sedan, var ett bekymmer. Först och främst går hon runt i sin rastlöshet i hagen, långt bort from dom andra. Hon står visserligen stilla ibland, men ändå ensam, och för det mesta vandrar hon omkring. Jag vet inte om hon ser sig omkring, eller om det är stressmoment? En före detta ridskolehäst, vem vet vad hon fått utså? Jag fick muta henne med mat för att komma in, lirka på henne grimman (hon är huvudskygg) och ta in henne. Väl i sadeln var hon spänd och stissig, kunde inte stå still en sekund på ridbanan, lättade i fram 2 gånger och försökte trycka upp mig i staketet. Hon är otroligt strykrädd i munnen, och jag försöker ta så lite som möjligt i bettet.

När jag däremot börjar rida henne framåt i trav och galopp, då är hon stabil och lugn, snarast seg! Hon har fantastisk skön galopp, en sådan som jag skulle kunna sitta och rida i timtal i sträck. Men frågan är, om Mindy har för mycket bagage med sig för att fungera som lektionshäst? Vi kan inte ha en stressad, rädd och obalanserad häst, som folk ska lära sig rida på. Hon har fortfarande 12 dagar på sig att visa en annan sida, men blir det inte bättre får vi skicka hem henne igen. Vilket känns väldigt tråkigt, eftersom både jag och Lena känner att vi vill ta hand om henne, ge henne några bra år innan det är dags för pensionärslivet, och lära henne att hon inte behöver vara rädd för personen som sitter på hennes rygg,. men vi får se vart dessa hovar bär. Förhoppningsvis finner hon lugn och trygghet hos oss, som resten av flocken har gjort.

Efter en helg på Oak Hill

Phu! Vilken helg vi har haft! I lördags red vi ut på en tur till sjön, där 3 av 4 hästar skötte sig riktigt illa! Och vem skötte sig bra? Jo, 3-åringen som är riden i mindre än ett halvår... Vi kom helskinnade hem i alla fall, även om Katja började sparka omkring sig. Väl hemma mockade vi ur hela bädden i Tinys box och lade in nytt strö, köpte godis och massor av andra onyttigheter och tillbringade kvällen i soffan med att titta på Pride and Predjudice (igen).

Idag, söndag, har det regnat HELA dagen! Jag har varit konstant fuktig sedan jag först gick ut och tog in hästarna imorse. Vi har haft sitslektion (Grand brallade så min lektion blev ganska kort), slängt in 3 veckors ved i källaren, mockat boxar, lagat hage (KATJA!!) tränat Mindy, Lena har haft lektion... En helg med högt tempo, som alltid. Och jag älskar det! Nu är jag sådär gött mör och trött som man bara är efter hårt arbete.

Det uppstod en liten situation när vi skulle ha sitsträningen. Meningen var att jag skulle longera Katja när Joanna red, men när jag skulle ha ut henne på en volt, gick hon emot mina hjälper, och när jag då vevade, och rappade till henne, med repet och hon svarade med att nästa springa över mig, lätta i baken eller "grymta", då gav jag mig. Jag värdesätter mitt liv alldeles för mycket för att ge mig in i en fight med ett ouppfostrat kallblod. Och det gör mig ledsen. Jag vet mycket väl VAD jag ska göra, men jag gör det inte. Och VARFÖR har ingen uppfostrat Katja innan!? Varför har dom bara åkt runt i skogen utan att bry sig om att lära henne allmänt hyffs? Oftast blir det så att "Jag rider bara i skogen, så min häst kan inte så mycket." Utbildning av ALLA hästar tycker jag är jätteviktigt! Man måste väl ha 100% koll på hästen, i skogen likväl så på banan? Om inte mer i skogen, där du inte har några staket som kan rädda dig..

För att avsluta lite possitivare tror jag att Mindy kommer bli en bra lektionshäst, om hon bara lugnar sig lite, slutar stressa och förstår att hon inte kommer få stryk hos oss. Hon är gammal ridskolehäst, från en ridskola med dåligt rykte där hon vantrivdes, och hon är livrädd för att man ska rycka henne i munnen. Men på bara två dagar och ett ridpass verkar hon redan lugnare, gladare och mer avslappnad. Hon hugger inte längre när man spänner sadelgjorde (tack gud för westernsadlar) och kastar inte undan huvudet när man ska tränsa. Hoppas det fortsätter att gå bra! Hon har 2 veckor på sig... Fungerar det inte få hon åka tillbaka.

Imorgon har jag 5 hästar att rida. Underbart!
Hoppas verkligen att det är fint väder...

Nya hovar i stallet

Nu är stallet fullt!
I två dagar...

Idag kom Mindy, en 20-årig korsningsponny som vi antagligen ska ha på foder och använda som lektionshäst. Men först ska vi ha henne på prov i 2 veckor, se om hon går att rida till för att fungera som lektionshäst osv. Hon har tidigare gått som lektionshäst på en ridskola i Göteborg, men vantrivdes och "räddades" av en bekant till Lena. Det ska bli spännande! Hon är ungefär 146cm och skäck. Bilder på henne kommer efter helgen, då jag haft chans att fota henne.

Och på söndag åker halvblodet som stått här i träning hem. Så då blir det som tanken var från början; en box tom. Vi har planer på att bygga fler boxar ute vid stora lösdriften, och det börjar nog bli dags att sätta igång. Kommer det en träningshäst till är det återigen fullt, och vad händer om det kommer nån häst över helgen, eller kanske ytterligare en träningshäst?... Nej, mer boxar får det bli!

Jag har alltid drömt om att ha flera hästar, och jag borde nog uppskatta mer att den drömmen är besannad. 4 hästar. Okej, Mindy är endast på foder, och Ajax är Malins lilla foderponny, men ändå... Jag räknar ju honom som min, även om det är Malin som tar hand om honom och kör honom (ni är så grymma! :D). Och nästa år ska Liona betäckas, och kanske har jag råd att köpa en till häst om några år. Underbara tanke. Om jag kunde tillbringa all min tid med hästarna hade jag gjort det. Inget annat jobb, bara häst häst häst...

Jag återkommer efter helgen med mer inlägg! Imorgon ska vi rida ut ett gäng, och på söndag ska vi ha lite sitsclinic. Hade!

Nu har vi byggt en till lösdrift på gården, en mindre i halva vedskjulet! Malin Källgren har släppt ut sina 3 kaniner som numera också är förvildade på gården, och Lena har fått 4 hönor och en tupp. Det är verkligen full rulle! Till helgen åker halvblodet som står på träning hem, och istället kommer en annan ponny, Mindy, som vi antagligen ska ha på foder och använda som lektionshäst. Det känns som att det börjar "komma igång", men lite träningar och lektioner, samt att vi har byggt om och till lite här och där. Hästar går numera på lösdrift och verkar trivas kanon med det. Dom kommer in några timmar varje dag och får äta och vila, men på nätterna går dom ute. Till och med Liona, som älskar att stå i sin box, trivs kanon och verkar må väldigt bra av lösdriftslivet.

I lördags red jag och Joanna till travbanan inne i Loo. Den var grym! Inte en vattenpöl trots det blöta vädret, mjuk och fin och perfekt för konditionsträning. Det blev några varv, och både Liona och Katja var varma och svettiga när vi red hem igen. Minuset är att det tar nästan 20 minuter att rida dit, på asfalt. Men, man kan inte få allt.

Nu ska jag snart ut till stallet för att rida Liona och halvblodet. Imorgon blir det Liona och Tiny som ska tränas. Hästlivet är underbart. Jag skulle inte byta det mot något!

Jag har alltid tänkt att Liona är lättriden, att vems om hällst kan rida henne.
Men nu har jag tänkt om, och insett att hon inte alls är lättRIDEN. Hon är lättÅKT.

Vem som hällst kan åka runt på henne på banan eller i skogen, men att RIDA henne, det är en annan femma. En ganska svår femma. Problemet med hennes huvud kvarstår fortfrande, 8 år efter hennes födelse. Så många gånger som vi spekulerat i problemet, så många tränare som gett oss sin åsikt, och fortfarande. Framsteg har vi tagit, javisst, men ingen lösning på problemet har vi hittat.

Lena testade en ny liten "metod", som även jag praktiserade idag. Det gick ut på att inte röra henne i munnen mer än nödvändigt, inte checka av, utan flytta henne i öppnor och slutor och mjuka upp kroppen. Och det fungerade. Hon gick fint i form, stadig form, emellanåt! Kanske är detta svaret. Kanske är det i kroppen det sitter ändå! Inga tävlingar i sikte, så jag ska träna på detta sättet i vinter och se om det ger resultat. Kanske kan det, i kombination med en betäckning nästa vår lösa våra små problem med Liona. Det hade varit underbart. En lättnad.

Lena gör enorma framsteg med Zaga, halvblodet som är på tillridning. Herregud, skillnaden mellan första ridturen och idag, den tredje, är slående! Det är en väldigt fin häst som säkerligen kommer bli kanonbra när hon är ordentligt inriden. Spännande!

Idag byggde vi för övrigt en till lösdrift. En lite mindre till Katja och Ajax.
Vi är så produktiva och duktiga! ^^

Oj, jag är verkligen dålig på att uppdatera bloggen just nu!

Så, vad har hänt sedan sist; Just nu står det 2 hästar på tillridning på gården. Ett halvblod och ett gotlandsruss. Allting börjar flyta på inför vintern, pappa har byggt en "foderautomat" så att hästarna kan pilla med hö hela dagarna om dom så önskar, men bara få i sig en liten mängd. Det är även en till lösdrift på gång! Vi har delat upp hästarna i två hagar, och det är mycket lugnare på detta sättet. Plus att Ajax och Katja verkligen inte behöver lika mycket mat som de andra hästarna...

Jag har personligen kommit in i en liten höstdvala vad det gäller ridningen. Jag rider fortfarande nästan varje dag, men jag har ingen direkt inspiration. Jag vill verkligen köpa bommar och hinderstöd, för att kunna hoppa och träna trail! Det skulle nog få upp motivationen några hekton! Det är så här varje höst. Kanske behöver jag det för att ladda om batterierna tills nästa tävlingssäsong.

Nä, nu ska jag ta tag i mig själv och leta upp någonstans att köpa bommar!
Hade bra!

Hösten är här.
Och jag gillar det!

Visst, när det regnar horisontellt, vinden viner runt husknutarna och händerna känns totalt nedfrusna, då är det kanske inte så kul. Men nu går det äntligen att andas ordentligt igen. Luften är frisk, himlen blå och skogsvägarna är täckta av gulnande barr och löv i eldens färger. Och DET, är vad jag älskar med hösten!

Andra hösttecken är att Liona nu skiftar drastiskt i färg och blir mer och mer vit-gul för var dag som går. Jag önskar att hon kunde behålla sin fina färg året om! Men, isbjörnen i henne dyker snart upp, och frågan är om jag ska klippa henne i år eller inte?... Förra året var pälsen kvar, och det känns delvis bra, för då vet jag att hon inte fryser. Men hon torkar ju ALDRIG, och när pälsen väl ska av till våren.... hua.

Tävlingssäsongen är över, endast en uppvisning på Nygård till helgen är kvar. Det känns lite sorgligt. Men vi fick väl ett bra avslut på säsongen. SM'et gick bra, och jag är otroligt nöjd med min trailrunda i finalen! Känslan när Liona klev av bron, den lyckan, jag ska försöka minnas den.

Snart ska jag ut till stallet och rida. Vet inte riktigt vad jag ska göra än, jag är såååå sugen på att hoppa! Men än så länge har vi inga hinderstöd eller bommar.. attans! Får åka och handla med mamma nån dag så det blir nån ordning på hinderboden i stallet snart.