15 Januari

Det är med skräckblandad förtjusning jag ger mig iväg. Galoppen förlorar snart sin tretaktighet, och det går så fort att ett dovt dunder är allt som hörs från hovarna som trummar mot den snötäckta marken, blandat med min hästs djupa andhämtningar. Jag har tyglarna i höger hand, och den vänstra om hornet; min livlina ifall ett bocksprång skulle spränga fram. Men vi når slutet på fältet utan missöden, och faller in i en något långsammare galopp på en stor volt där vi rider några varv, innan det är dags igen...

Även om det är underbart att rida i snön, så börjar jag faktsikt bli trött på den. Så fort man råkar spilla lite vatten i stallången blir det förädanade isfläckar, och vattnet i tunnorna i hagen är en solid klump. Men, det är ju trots allt skönt att slippa leran, även om jag längtar efter den tid då mina kinder är röda av värme, inte av bitande kyla. En tid då man inte behöver 5 lager kläder för att kunna gå ut genom dörren. På med ett par skor bara, så är du klar!

Liona var väldigt otålig idag innan vi skulle ut och rida. Hon skrapade i marken så jag trodde skorna skulle trilla av, så jag fick nog och band upp ett framben med ett rep till hornet. Jag vet egentligen inte om det är så man gör för att få stop på det beteendet, men det var ett tips jag fick i USA i alla fall, och det verkar fungera. Givetvis far hon inte illa av det, men det är ju inte häller vidare bekvämt att stå med ett ben i luften hela tiden. Tyvärr kan man ju inte binda upp benet om hon inte har sadel på sig, så innan det åker på är det det vanliga "Quit!" som inte ger någon effekt.

Det känns som att vi börjar komma igång igen. Under vintern och hösten har jag slappat så mycket med Liona, mest busridit och låtit henne komma undan med saker. Jag har till exempel märkt att hon inte lyssnar lika fort på sidförande skänkel. Jag har inte flyttat mycket på henne alls, och därför ignorerar hon skänkeln och fortsätter åt samma håll. Ajja Bajja på mig! Men det har blivit ändring nu. Jag har börjar rida henne på stången igen, istället för Kimblewick-bettet (Sorry Robert, jag vet: "Train them as you show them!") Det är ändå svårare att träna på ett fält med 40cm snö. Det är knöligt och lite bökigt, så vi får göra så gott vi kan och förbereda oss inför att börja träna på allvar när det blir barmark igen. Jag längtar efter att kunna åka till ridhus!

I förrgår fick jag hem ett nytt lasso som jag köpt från Malin "Roping-Malin" Andersson. Det känns jättebra, men svårare än mitt gamla att kasta med. Shit vad trött man blir i axeln fort! Men jag ska träna hårt även med det i vår och bli säkrare på ropingen. Inte för att jag ska tävla roping, men jag vill rida mycket ranch trail och det är ju alltid coolt att kunna träffa dummyn. Då får man applåder! ;)

Tiny är också snart i kondition igen, och vi laddar för fullt inför tävlingssäsongen 2010! Det kommer bli ett grymt år. Året då det händer.

-Malin

Halvhelg på Oak Hill

Vilken helg det varit! Eller... "halvhelg", eftersom vi bara var där ute från Fredag till Lördag eftermiddag. Men skoj har vi haft det! Vi har kört fyrhjuling (pappas leksak är en bra leksak), ridit i mörkret på ängen, burit 7 vattenhinkar från källaren, och insett hur sjukt jobbigt det är, så idag använde vi tidigare nämnd leksak för att köra vatten, mycket smidigare. Idag red vi i ekhagen, jag, Joanna och Lena. Liona var tokglad och tog alla tillfällen hon kunde till att bocka och bralla lite. Vi kände oss nog alla som 9-åringar på busiga B-ponnyer när vi for fram i snön bland ekar och vita buskar. Jag och Liona försökte ta oss igenom ett buskage på ett ställe. "Det går säkert!" tänkte jag, och Liona klampade troget på. Dålig idé. Vi såg ut som snögubbar båda två, och stor gren fick sätta livet till när den fastnade i min jacka och drogs av...

Vi planerar för fullt inför våren och sommaren, med massor av aktiviteter och tävlingar! Knatteridningen ska dra igång, men innan dess behöver vi en till ponny och sadlar till dessa små. Vi har eventuellt en shettis på gång, men jag vill inte säga någonting innan det är bestämt! Vi ska bygga en dummy och börja träna roping, ha världens grillfest, kanske fixa en rundkorall, köpa bommar, bygga en grind till paddocken, rida tills vi får skavsår där bak och NJUTA av att det inte längre står 'minus' på termometern. Okej, snön är underbar som den är nu och det är SÅ kul att rida på fältet när snön yr runt hovarna, men jag föredrar keps och t-shirt framför termobyxor och mössa.

-Malin

Fölfunderingar

Nu har jag tagit mig en funderare, pratat med Lena och kommit fram till att Lionas betäckning får vänta. Det känns lite hastat, som alltid med oss :P Dessutom vill jag verkligen tävla denna säsongen, och tävla mycket! För en gångs skull kommer jag och Lena inte att dela häst, utan kunna rida själva!! Det får jag ju inte missa.

Så fölet får vänta. Det gör ju ingen skillnad om hon är 10 eller 11 första gången hon får trycka ut en liten, eller hur? Då har jag ett år på mig att plugga på om föl, avel, fölningar osv. Och bestämma namn ;)

Det känns faktiskt väldigt bra, när jag känner efter. En sten som försvunnit, eller nåt. Och till nästa år, vem vet, kanske har jag en annan häst att tävla då, så kan Liona få vara mamma på heltid. Visst längtar jag efter ett föl också, men jag vill inte göra någonting förhastat. Det är en stor grej, och det ska man inte ta lätt på.

Så nu funderar jag på att sätta mig och beställa en skjorta från internet. Det blir nog en vit ändå, så får jag blinga mig med rött för att matcha filten på något annat sätt. Nu satsar vi stenhårt på SM 2010, och så kör vi så det ryker!

Hejja Hejja!

Sadelfunderingar

Jag och Rebecca är sugna på att köpa en sadel, eventuellt ihop.
Men jag vet inte vad för sadel!
Nu snackar vi engelska sadlar, alltså.

Hopp, dressyr eller allround? Om det blir någon form av tävling, så blir det i dressyr. Men vi hoppar ju också, dock bara för skojs skull. Dessutom, om vi köper en ren hoppsadel kan man ju använda den om man mot förmodan skulle rida Hunter någon gång. Men allra mest lockar nog en dressyrsadel, men djup stits! Det går väl att skutta över små fjanthinder med den? Jag hoppar ju för tusan i Westernsadel nu!

Nån sadelexpert som kan tipsa? Finns ju massor av billiga på nätet, men då är det ju samma problem som alltid; Tänk om den inte passar? Enligt min erfarenhet är det svårare att tillpassa en engelsk sadel än en westernsadel. Men jag har kanske fel!
Det är ju verkligen en djungel det här.
En snårig, farofylld djungel...

Det snötäckta fältet flyger förbi under oss med blixtrande hastiget. Andetag från starka lungor, dundret från hovar mot marker. Alltför snart kommer slutet, staketet, och vi faller in i en luftig galopp på en volt, för att sedan sätta av ner mot andra sidan, i samma hisnande tempo.

Underbart är ordet. Idag hittade Liona verkligen en extra växel! Hon fick gå i maxfart, och den utsträckningen gjorde nog susen för hennes bakben och rygg. Robert säger att hon behöver sträcka ut, och det fick hon bannemig göra idag! Farttårar rann längs mina kinder hela ridturen kändes det som, och vilken energi hon har! När hon verkligen ligger i, men ändå lyssnar och är mjuk i munnen, då känns hon som en krigshäst att sitta på! Clara vet var jag snackar om ;) Den energin, den glädjen, den KRAFTEN! Magiskt.

Jag finner inte ord som kan beskriva vad den där gula hästen betyder för mig. Hon gav mig nära på en hjärtattack idag när hon rullade fast i boxen, IGEN. Om någonting händer henne, då vet jag inte vad jag gör... Hon betyder så mycket, betyder allt.

Mitt hjärta.

Vitt, Vitt, Vitt!

Idag vaknade jag på Oak Hill, gick ut och fodrade hästarna medans resten av familjen låg och sov, mockade i Lionas box och njöt av lugnet och tystnaden. Det är helt och håller underbart! Hästarnas småhungriga gnäggningar, katterna som kommer och stryker sig runt benen, och solen som långsamt klättrar över trädtopparna.

Som synes på bilderna blev det en hel del bus på fältet idag. Snön ligger tjock i Loo, (well, kanske inte nu längre eftersom det regnar,..) så jag passade på att rida Liona ordentligt! Vi for omkring som dårar, och sedan var det Lenas tur att göra samma sak.
Liona var sååå nöjd och glad efter att ha fått bralla av sig lite! Jag tog även ut Ajax på fältet lite och longerade honom. Jag tror att han saknar Malin Källgren,. det var ett tag sedan han fick göra någonting vettigt nu. Fast nu får han i alla fall tillsammans med våra hästar igen, vilket känns bra. Han blir mer en i gänget nu, mer som våran häst igen.

Jag och Lena planerar att åka till ett ridhus snart och rida ordentligt. Det kan behövas! Liona känns förvisso utvilad och fräsch, men också sorgligt otränad och har fått tillbaka sin jag-gör-vad-jag-vill attityd. Det ska det bli ändring på! Det blir storsatsning detta året på tävlingbanorna, eftersom 2011 blir ett viloår, med ett litet föl istället!

Förresten har jag hittat en showsadel som jag vill ha. Ingen som kan skänka mig 40.000,-? Inte? Synd...

minus, till slut.

Nu går det äntligen att rida igen!

Fältet är fruset, kramsnön har blivit pudersnö, och det är KALLT!
Så nu är det bara att brodda tassarna och rida på åkern. Underbart är ordet.
Jag har haft sådan ridabstinens så det är inte klokt, men nu äntligen är det över. Även om jag inte har njutit av vintervilan som Liona fått, tror jag ändå det gjorde henne gott. Hon känns fräsch, utvilad och peppad på arbete nu. Så det är bara att ta på sig alla kläder man äger och har och ge sig ut i minusgraderna.

Men det är inte bara solsken, såklart. Säg när det är det? Den jäkla nordsvensken, Katja, rymmer vareviga dag, trots att staketet är helt, strömmen på och vi har till och med satt upp en extra bräda där hon tog sig ut senast. Nu får det vara bra. Vad gör man? Hon kan inte stå på box häller, eftersom hon sparkar i boxdörren nätterna igenom. Vi behöver fixa superström till hagarna! Problemet är ju bara att det är svårt att få till det när det är snö och frost på tråden.

Nu är det snart jul! En jul som vi ska fira på Oak Hill Ranch, tillsammans med familj, hästar, katter och alla andra djur som far omkring på gården. Jag hoppas på att få en underbar julaftonsmorgon-ritt på fältet i soluppgången. Kanske ligger den en showsadel under granen i år, eller varför inte ett par nya boots...

GOD JUL!